Det blev 13 konstrundor med ARTNORDIQUE ……..!
Så hände det, efter tretton härliga år med konstrundor i Provence, med mångas besök i de nordiska
konstnärernas ateljéer. Det blev det en sista Runda 2019. Den Nordiska Konstrundan i Provence har
varit uppskattad välbesökt och omskriven förstås i Riveranytt men också i Var Matin. Många har
minnen kvar i form av inköpta konstverk och trevliga besök med intressanta diskussioner.
Öppen ateljé och nätverksvernissage i
Coronan’s år 2020
Välkomna till öppen ateljé
Det är roligt att förbereda en utställning och visa sina alster för besökare, träffas och resonera. Den stora konstrundan är ett minne blott, men när nätverksvernissagen var lätt att genomföra, så kanske, kanske det funkar att inbjuda till Öppen Ateljé samma helg ,den 3:e och 4:e oktober 2020. Då kan vänner och grannar titta in på ett glas vin eller en kopp kaffe och en pratstund om konst. Det finns i huset plats att hålla avstånd, med två terrasser, ateljé och vardagsrum. Dessutom kommer det inte att komma en strid ström av besökare, bara lite glest kommer några djärva att titta in, gissningsvis.
Öppen ateljé iordningställdes utan ommöblering, utan stor skyltning i byn, bara lite justeringar, så att mina alster förhoppningsvis kom till sin rätt. Visst blev det coronasäkert, under lördagen och söndagen kom sammanlagt sexton besökare, glest fördelade, för att ta sig en titt.
Handtryckta vallmolakan på plats
Valmolakanen uppskattades och försvann, liksom massor av kort, små akvareller och handtryck på handgjort papper. De är faktiskt prisvärda med sina fem euros per styck. I serien med pingvin akvareller blev det en pingvin mindre. Kassar behöver alla i dessa dagar, när plastkassar har ett bov-liknande rykte. I synnerhet när kassen praktisk och trevlig att äga, eftersom den blir unik såsom handtryck är. Varje år visar jag en ny bildväv, som gjorts under året. Fler än en blir det inte, fri bildväv är slow art.
Pingviner i akvarell - en serie
Handtryckta kassar
Kort att skicka i akvarell i handtryck
En fri bildväv - Provencehus till salu
Nu hoppas jag på att medverka i en sommarutställning på Adelsö 2021 i den vackra smedjan……..
Höst 2020, Coronan's år - en nätverksvernissage för ArtNordique Provence
på Facebook
2020 är ett annorlunda år, där corona pandemin
ändrat mycket. Vi i Nordiska KonstRundan, i ArtNordique hade ju tänkt helt
avsluta verksamheten med 2019 års välbesökta rundtur hos nordiska konstnärer.
Så blev frestelsen för stor hos några av oss…
När det nu händer så mycket på nätet, kan vi ju
få till en virtuell vernissage framåt höstkanten.
Bra idé tyckte några av oss, nämligen Anne de
Suède, Robert Hjelt, Inger Klintstam, Johan Näsström, Jean-Pierre Saracco ,
Inger Utholm och Tony Wahlander.
Så nu händer det
Nätverksvernissage lördag den 3:e och
söndag den 4:e oktober i vår Facebook -grupp
ArtNordique Provence
Där finns nya alster att ses av oss alla åtta
och förstås kontaktuppgifter om något konstverk talar så starkt att det bör
förvärvas.
Hjärtligt Välkomna till ett annorlunda
vernissage
Inger
2019 års KonstRunda i
Provence, den trettonde i ordningen ägde rum sista helgen i september, den
28:e och 29.e september,
Hos mig hemma i Bras var hela huset öppet för besökare. Jag
visade nya tryck på handgjort papper med handkolorering, nya bildvävar . Det
fanns praktiska ting som påslakan med vallmotryck, kuddar, kassar och T-shirts,
och små akvarellkort.
Sommaren har ägnats åt Gotlands raukar, som tagit en ny form
i mina fria bildvävar.
Konstrunda den 28:e och 29:e september 2019
En final - Med många raukar
Detta år, 2019, är vårt hus till salu. Årets konstrunda blir alltså den sista för mig i detta hus och det sista året för mig som ordförande för ArtNordique. Jag har sått idéer till nya artister om en fortsättning på ett lite annorlunda sätt - vårutställningar, ArtNordique et Vin, på vingårdar, innan vingårdarnas sommarsäsong sätter igång med Art et Vin.
På årets utställning uteblev mitt stora trumfkort - Ebba von Wachenfeldts konstglas från Skeppsta hytta i Sörmland. Hon blåser själv, har haft utställningar i Paris, t.ex på Centre Pompidou. Glasen kom i god tid till terminalen i Marseille lördagen innan utställningen med DHL:s hjälp. Glasen blev dessvärre kvar där. Jag ringde, fick bara upptaget, mailade, men fick då heller inget svar. Fredag morgon var det akut med leverans. DHL svarade i telefonen och lovade att leverera, fast det gjorde de inte, trots påstötningar. Någon skulle ringa mig. Detta skedde inte. Den stora glasnyheten var borta.
Plan B sjösattes. En privat glasutställning gjordes i ordning med namnskyltar för glasartisterna - Jonas Roth med vår ljuskrona, pokaler, vaser och skålar togs fram av resp. Helena Gibson, Vicke Lindstrand, Erika Lagerbielke och Eva Englund. Och så har vi vårt fina överfångsglas ”Katten kring het gröt” av Ann Lönn. Vår flyer i 2000 ex hade utlovat glas av Ebba, men det blev ju i alla fall glas att titta på.
Lördag morgon kom goda svenska vänner och stannade länge tittade på allt och gjorde små inköp. Det blev en lunchmacka tillsammans på stående fot. Efter lunch kom Björns golfkompis Hasse med hustru. Björn visade att han varit en marknadschef med goda försäljningstalanger. Jag hade ju tryckt mitt sista vallmolakan i livet på de sista cm av 30 meters -rullen med svensk lakansväv. Dessa lakan sålde Björn till sin golfkamrat. Han hade tänkt sig ett par örngott. Det fann Björn futtigt. Hasses fru blev verkligen glad över beslutet av inköp av lakan.
Lördagen var det så mycket besök, att jag var på fötterna hela tiden med resultat - en kropp som var dödligt trött och som med möda tog sig fram. Efter stängning, utsträckt på sängen rörde det sig på terrassen - Helène -grannkvinnan som delat ett 100-tal flyers på marknad, på arbetsplatser och satt upp många affischer i bygden var på sent besök. Jag studsade upp, tog emot beröm och tips på mer marknadsföring.
Söndag morgon hade vi ombetts att öppna en halvtimme tidigare för att en fransk grupp under ledning av min fransklärare, Ulla, skulle göra ett besök. Kaffe gjordes. Jag slog i franskt lexikon för att kunna förklara det underverk som raukar är. Fast gruppen ändrade planer och kom senare. Tidigt kom dock en fransk kvinna från byn, som vår söndagsmarknadskille Philippe skickat ned från torget. Hon köpte kassar och ville återkomma då och då för presentinköp .”Pas de Problême”.
Mitt huvudnummer, RAUKAR, hade placerats i ateljén. De var gestaltade i fri bildväv och med studier i akvarell. Vävarna var döpta ” Porten vid Lergrav”, ” En rauk uppstigen ur havet” och ”Vi är två raukar tillsammans.” De gillades av många svenskar, några mot salighetens gräns. De var de som insåg hur ”slow art” fri bildvävnad är. Jag började ju med detta projekt 2017. Fransmän lyssnade och tittade artigt. Lite svårt tyckte jag att det var att på franska förklara, dessa av naturen skapade skulpturer, som är 400 miljonerna gamla från silur-tiden. Under silur var Östersjön ett tropiskt hav med koraller. Det är kärnan av fossiliserade koraller, som bildar dessa skulpturala klippor.
Jag fick behålla alla gestaltningar av raukar. Men väven ”You are my sunshine” hittade det nytt hem.
Söndag kl. 17, stängning, sträcka ut sig på sängen och igen
- rörelse på terrassen. Kvinnan som säljer sina och makens odlingsresultat i sitt
garage, kom med åldrad kamrat, en f.d. mäklare. För att nyfiket titta på vårt
hus. Konsten var mindre intressant. Stannade länge. Gillade huset .Bedömde det
som lättsålt. Hoppas hon gör lite reklam för huset.
Sen räknade vi pengarna i pengapåsen. Vi hade haft samma försäljning som vid goda år på Konstrundan. Och bara en check att lösa in - på 10 euro. En lakansförsäljning och massor av mindre saker gör sitt. I Anne-Sofies pengakuvert fanns det lite också.
Gotlands raukar
När jag träffade ”Porten” på raukfältet vid Lergravsviken på nordöstra Gotland var jag fast och även maken Björn. Hans kamera arbetade intensivt. Det var sommaren 2017. I augusti 2018 var väven ”Porten” klar efter att jag hade arbetat med motivet också i akvarell. Sommaren 2018 mötte jag alla raukar på raukfältet i Folhammar. Årets konstnärliga aktiviteter var räddade. Först ett studium av dessa i foto, tagna av Björn och sedan studium i akvareller innan det fria vävande tog sin början.
Självklart blev jag berörd av dessa naturliga skulpturer. Man kan inte tro det, men raukarna är ett resultat av korallrev i ett tropiskt hav bildade för 400 miljoner sedan - under silurperioden. Korallreven fossiliserades, kalksten lagrades ovanpå. Istiden kom. Bara för 10.000 år sedan började här i Norden den landhöjningen som fortfarande pågår. Upp ur havets steg dessa statyer. Vågornas kraft bearbetade de mjuka delarna. Kvar står revkropparnas hårda kärna. Skulpturalt. Väva fritt är ”slow art”, men denna naturens skaparkraft är verkligen också ”slow art”
Detta naturfenomen kan ses på ett tjugofemtal platser på Gotland, på Byarum på Öland och i Estland.
Åke Kiléns dikt beskriver naturunderverket
Rauk
Den är skapad och formad
Av ingen mans hand
Ett konstverk gjort på fossilernas strand
En gåva från vindens och
stormarnas hav
den vackraste gåva de gav
Inger Utholm
2018 KonstRunda, ägde rum den 6-7 oktober.
I Bras är hela huset och ateljé öppet för besökare. Årets gäst är synnerligen välkommen. Konstnären Ann-Sofie Englesson kommer till Provence från sina kurser på Gotland och i Kroatien med sina finstämda akvareller. Dessutom kommer hennes bok - "Målartid och måltider under alla årstider" att finnas till försäljning.
Efter utställningen den 9:e - 12:e oktober, har Ann-Sofie en akvarellkurs för intresserade i Bras, där hon visar många av sina tekniker. Anmälan till detta sker via mail till Inger! För ytterligare information, kontakta mig. Priset för fyra heldagar är €200.
Hela huset var då öppet för besökarna. Konsten fanns i ateljén, på terrassen och i vårt stora vardagsrum.
Vårt 1700-talshus ligger i Bras gamla trappgränder, på Rue Professeur Roux
Inger
(Tel: 0033(0)494 78 81 79)
KONSTRUNDAN i Provence bjuder varje år på något nytt. Platserna varierar och nya utställare visar nya verk varje år. På Konstrundan möter man förutom konst och konstnärer också Provence vackra småbyar och natur. Vädret är ofta varmt och vackert i september/oktober, men inte medelhavshett. Det är inte ovanligt att ett gäng från Sverige tar "lillsemester" och beser Konstrundan. Så gjorde Astrid med vänner och skriver bl.a. så här:
"Konstrunda i Provence",
Konstrunda den 6:e och 7:e oktober 2018, utsiktsplats Bras
Den 12:e konstrundan har passerat med god försäljning
Numera går hemmets omorganisation inför KonstRunde-utställningen hemma hos oss på rutin. Vävarna är ju alltid på plats i lilla biblioteket. Vardagsrummet matbord förflyttas, så att mattan förskonas, när alla, nästan, vill hitta sig ett akvarellkort á fem euro. Jag har ju gjort många under det gångna året. Den senaste väven, är även den sittande på vardagsrumsbordet. Resultatet av det senaste årets vävande synliggörs bättre så. Tyvärr brukar den bli kvar hos sin ägarinna i Bras. Terrassen görs om med fler sittplatser och på terrassbordet finns ”billiga lådan” - allt á 10 euro. Lilla bordet bärs ned från andra våningen och blir ett bra kaffe eller drinkbord. Detta sker kvällen innan utställningen.
Flera dagar tidigare har det stora jobbet gjorts- att förvanda en silkscreen/tryckateljé till en charmig utställningslokal med endast smärre rester av årets tryckande. I ateljén finns alla kassar med olika motiv, stora ramade silkscreentryck och bonader. Där har den bästa gästen, Anne-Sofie Englesson, en vägg för sina smärre akvareller á 20 eller 40 euro. De större akvarellerna tog plats i varsdagrummets bokhylla och spiselhylla.
PR-jobbet var också avklarat under den gångna tvåveckorsperioden. Mycket lyckosamt hade en artikel av mig, rättad av min franska lärare, tagits in i tidningen alla läser - Var Matin. Flera Brasbor hade läst denna och kommenterat till mig.
Lördagmorgon, 6:e oktober öppning kl 10. Konstnärinnornas makar har varit runt på stan och skyltat. Allt är klart och stora stiltjen brukar bryta ut, varför herrarna, de hängivna assistenterna till konstnärinnorna, tar en biltur för fotografering av den nyaste utställningen. Louise Lindelöf Nilsson ställde för första gången ut med oss i Roqbrunnes sur Argens . Hon måste förstås ses och berättas om.
Stiltjen varande inte så länge, för ”Långa Damen”, min samtalskompis i väntrummet hos sjukgymnasten kom, konstaterade att den kasse hon tidigare köpt var hon mycket nöjd med. Hon behövde inte några fler. I lugnet satte sig Anne-Sofie nere i gränden och målade. Vännen Christa, som ville se Anne-Sofies utställning bland de första och vara först att välja bland verken stannade till hos Anne-Sofie. Det gjorde också ett ungt par. Då agerade Christa inkastare, sade på bästa franska att en utställning pågick. De kom till ateljén tittade och sa ” vi tar den”, fast på franska. ”Den” var ett stort silkscreentryck. Sen gick de vidare i utställningen och sa ”vi tar dom” - var sitt handtryckt T-shirt med ryggtavla. När de sen på söndagskvällen hämtade sitt stora tryck strålade de unga tu av lycka. Sådana upplevelser kan tänkas på när självförtroendet ligger lågt.
Franska besök fortsatte. Grannarna i huset uppenbarade sig med jätteblomsterkvast. Det var ett TACK för det fått använda vår takterrass för lagning av parabolen. Kasse och akvarell inköptes. Så var allt igång. Besökare kom och gick handlade stort och smått eller nöjde sig med att berömma utställning, initiativ och ”lokalen”.
Tidigt på lördagsförmiddagen ringde klockan försiktigt utanför ateljén. Två grannflickor, 7 och 5 år frågade om det var ”Gratuit”. Visst, att titta är gratis. För barn har jag en korg med tryck som de får välja av - gratis. Dessa två flickor försedde sig med tre tryck. När jag påpekade att de bara var två, så var det inte alls så. De hade en lillasyster hemma!
Söndag kunde vi ha haft bättre väder, moln med duggregn av och till, som så ofta på konstrundan. Denna morgon började också med ett franskt besök. När jag tittade ut på terrassen stod en absolut äldre herre där med tillhörande dam. De hade ett förvånat uttryck efter att ha tittat i ”billiga lådan”. Där fanns en monterad bild med vandrande vårkvinnor som jag tänkt för kamrat Puckies gäststuga, men som maken rynkat på näsan åt. Därför befanns sig denna relativt välgjorda bild i lådan för 10 euro. Paret slog omedelbart till, mycket nöjda och ville återkomma även nästa år.
Till söndagen hade vi för fjorton svenskars räkning beställt bord på vår lilla bykrog -La Petite Maison. De kom förstås till oss, före lunch och efter lunch. En svensk man ville gärna ha en av Anne-Sofies större akvareller, skulle fundera över lunch, återkom, men då var akvarellen redan hos andra.
Trötta på söndagskvällen var vi, Anne-Sofie och jag - slut som artister - men nöjda. Anne-Sofie hade sålt över förväntan och även jag, som sålt två stora silkscreentryck förutom kassar ,T-shirts och akvarellkort. Jag är särskilt stolt över att ha sålt ”Amazondans”, ett tryck i lager på lager på glesväv. Jag tycker själv att det är ett av mina bästa verk!
Måndag - vilodag, nästan. Tisdag börjar Anne-Sofies akvarellkurs. Då blir vi elva kvinnor hemma hos oss som målar under Ann-Sofies ledning. Ny om-möblering för målade kvinnor ska göras. Vi blir elva kvinnor i vårt vardagsrum under fyra dagar.
Inger Utholm
Lägesrapport från Konstrundan 2017 -utsiktsplats Bras
Den 7:e och 8:e oktober var det detta år Nordisk Konstrunda
i Provence - för mig årets konsthändelse. Fliten har då gällt i ateljén,
beställda vallmolakan skulle vara klara i tid liksom bilder, kassar, kuddar
också ska finnas tillgängliga. Vävarna fanns ju på plats sedan länge.
Medutställarna, J-P Saracco med sina akvareller och Gunwor Brinck med handgjorda väskor, bidrog detta år med variation på Bras-utställningen. Veckan
inleds med friska tag i ateljén för att göra den representabel (någorlunda). Arbetslokal
ska omvandlas till utställningslokal. Att tapetsera byn med info affischer är ett
inledande måndagsjobb, affischer hamnar hos bagaren, grönsakshandlaren och hos frissan. Grannkvinnan, som står på marknaden i
St. Maximim, har fördelat 100 foldrar. Massor med invitationer om vår konstrunda har
utsänts i god tid. Den fina artikeln med all info i RiveraNytts september
nummer på bästa plats nådde mer än 3000 svenska personer. Särskilda
invitationer är dock alltid rätt, men tar tid!
Fredag eftermiddag - dags för Gunwor Brinck att göra ett konstfullt arrangemang av sina designade väskor och muffar. Dessa klädde in hela vårt trappräcke i vardagsrummet med väskor, hattar och glittriga skor. Det blev en sista prick över ”i”, när allt annat var klart. J-P Saraccos akvareller var på plats i ateljén hängandes i den nya cimaisen.
Lördag morgon inleddes med sedvanligt superstiltje, men si, redan vid 11.30 var huset fullt av besökare från Aix. Det var besökare från kulturföreningen GISEP, liksom från den svensk-franska kulturföreningen i Aix som kom. Dessa svenskfranska kulturföreningar medförde även franska besökare. Göran Wide, (f.d. ambassadör) tog god tid på sig för sitt besök, tittade noga och pratade länge om ett samarbete oss emellan. Efter lugna lunchtimmar fylldes huset totalt. Alla kom då, som inte trott att ett besök kunde göras före vernissagetiden klockan 15, trots att öppettider satts till 10 -18 utan ”interuption”. Besökarna hade efter lunchen på vår resto i Bras ”grötlunkat” runt i byn och vällde in kl.15.00. Små saker såldes, men den stora försäljningen lät vänta på sig.
Vi hade emellertid trevligt och det var en synnerligen trevlig stämning. Fransmän från byn kom 17.55 och hade bara positiva och intresserade kommentarer. Mamma med rara barn, som på sina promenader följt mina vedermödor att trycka färdig till utställningen, kom - flickan i sötaste klänning med klockkjol och lille gossen i något kostymliknade. Fem-åriga flickan hade gjort en fin teckning till mig. De tittade på allt, allvarsamt. Lillflickan var helt facinerad av Gunwors verk - ”för en prinsessa” sa hon. Sedan valde de noggrant ur korgen med gratistryck för barn.
Söndagens besökare imponerade. De hade åkt från Nice, La Napoule och. Menton. Många sa att de flera år funderat på att åka, men i år passade oktobertidpunkten. Den koncentrerade rundan med en riktig rundtur med bara fyra stopp och ändå tretton konstnärers verk, uppskattades. RiveraNytts artikel kan ha varit en inspirationskälla för besöken från kusten. För mig hände det nu saker. Tänka sig - både ett par handtryckta vallmolakan och en väv fick nya hem. Små saker fortsatte att sälja. J-P Saraccos affischer gick. Till sist en lite större sak, ett av J-P:s giclétryck.
Denna 11:e konstrunda tog emot ett 90-tal positiva besökare i Bras. I Rougiers med sex utställande konstnärer och musikunderhållning var besökarna än fler. Till Les Arcs och St.Antonin hittade ett 60-tal besökare. På alla utställningsplatser lockades det till inköp av prisvärd konst.
RiveraNytts artikel verkar ha haft en positiv inverkan på att locka Nice-folket , tror jag. Koncentrerad runda har varit uppskattad. Många foldrar kvar - 1000 ex räcker till nästa år. Inger
Konstrundan 2016 – utsiktsplats Bras
Idel solsken under vårt 10-årsjubileum
Det var en tidig konstrunda detta år, den ägde rum redan den 24:e och 25:e september, mot vanligtvis i månadsskiftet september /oktober. Men efter förra årets katastrofväder ville vi ha vackert väder och det fick vi! Men trots detta fick flera utställare lite färre besökare än vanligt. Vår Konstrunda låg i tidigaste laget, många semestrade på andra platser än i vackra Provence. Vi vill ju ha både vackert väder och massor av besök!
I Bras tog vi emot ett 50-tal besök som uppskattade konsten , vårt 1700-tals-hus och vår provencalska by.
Massor av besök var det på fredagskvällens vernissage i Rougiers. Samlingsutställningen där uppskattades till musik, vin och svenskt tilltugg. De medeltidsklädda musikanterna gjorde succé med sina gamla provencalska sånger. Succé hos maken Björn och mig gjorde det överraskande besöket från grannar på Gärdet. Tänk vad ett möte i hissen kan leda till! Våra grannar, och min f.d. arbetskamrat, Marianne med make Göran lät sig inspireras till ett besök i Provence utifrån samtalet i hissen. De hade förstås också en baktanke – kanske ett ”maison secundaire” finns i krokarna. Föredömligt!
Gästutställare Lars Broström, kom med sambo, Lotta, på fredagen och med många fina akvareller. Tre fick nya hem.
Lars Broström
Mina vallmolakan väckte intresse, men eftertanke krävs om handtryckta lakan ska köpas. Eftertanke krävs inte om handtryckt kasse eller handgjort kort skall köpas. Då gör den intresserade köparen rätt i att komma i god tid, medan urvalet är stort. Alla ting är olika, så är det ju med handtrycket - liknande med ej lika! Det lilla lagret krymper raskt när förtjusningen är så stor, att tre kassar inhandlas omedelbart av en besökare.
Utholm på samlingsutställningen
Colomba, Brasbo, som en gång ordnade en sommarutställning i Chapelle de Templier i Bras med bl.a. mig som medverkande, kom försent för att inhandla sin glada –ankkasse. Hon handlar en eller flera varje år. Hela familjen bör ha en sådan - det är hennes uppfattning! Det löste sig, jag hade en stycken otryckt kasse i den kvalitet hon önskade, så det vara bara att trycka en till på måndagen! Colomba anser att mina dansade amazoner är stor konst , den riktiga ”Utholm”. Jag kunde ta fram tryckta amzoner ur garderoben och Colomba njöt mer av detta dubbeltryck, än de andra besökarna. Vi är i alla fall två, som intensivt gillar dessa dansande figurer som trycks i lager på lager för att uppnå livighet och rörelse. Många tyckte om fredsduvor med lite japansk look, men de flög inte iväg. En väv, som för mig är hela Provence med blånade berg, vallmo, cabanon och sol –”Solen bor i Provence”, lämnade vårt hem. Jag tror att både köpare och väv kommer att trivas tillsammans. Trycket ”Vårkvinnor i blått och vitt” fick transport till Stockholm.
Svenska besökare kom och franska kom också, liksom Sola Brit, en norsk kvinna som gärna ställer ut med oss nästa år. Hon utövade många konstarter, så lovande nyheter finns det även år 2017.
Inger
Den nionde konstrundan överlevde lyckligt ovädret
Under Konstrundan bjöds förstås på det goda Provencevinet men det var också vatten – vatten uppifrån himlen men också som en symbolisk kalldusch för några av utställarna, som inte fick så många besök , som de hoppats på. En regnprognos som förutsäger många millimeter regn och som visar sig stämma fast med ännu fler millimeter får många kloka människor att avstå från bilturer på småvägar i Provence. Lördagens regn avskräckte dock inte besökarna till Seillons och Pensionat ”Bonjour Provence ” där både skandinavisk buffé och Dick Thellmarks konst fanns och uppskattades.
Den första besvikelsen över vädret övergick i tacksamhet för oss alla på söndagsmorgonen, när vi förstod hur illa drabbad vissa delar av kusten var -översvämningar och dödsfall. Uppe i Provence fick vi kraftigt regn, men alla ateljéer hade besök och många konstverk fick nya hem.
Hans Janstad som ställt ut i naturen vid sin cabanon i Carcès varje år sedan start, hade detta år bestämt sig för att ta en paus. Med regnet som vräkte ned, var det onekligen rätt tidpunkt för paus och dessutom så ställde ju hans kamrat från Konstrundan i Skåne ut - Dick Thellmark.
Konstnärerna på samlingsutställningen i Rougiers hade mycket att göra med att ta emot 170 besökare. De ville alla se samlingsutställningen och för första gången också möta en silversmed i Konstrundan. Bo Lenander visade sina smycken och många kvinnor gick glada därifrån. Georges Bordier ställde även han för första gången ut där. Han har många strängar på sin lyra - grafik, oljor och teckningar fick nya ägare..
Undertecknad har en leverantör i Stockholm för silkscreenverktyg , Fred på Svenska Handtryck .I flera år har det skojats om vikten att göra en Provenceresa och bese Konstrundan och njuta av oktobervärme och sol. I år slog Fred och hans fru till! Det blev inte riktigt det fina höstväder som utlovats. Paret lät sig inte avskräckas och besökte även det nordligaste liggande mycket vackra Tourtour. Där blev det kaffe och samtal hos Toufik och Bozena Sounni.
Helt nytt för i år var ju utställningsplatsen i Les Arcs. Inger Klintstam öppnade sitt hem tillsammans med gästutställaren Barbro Hallèn. De var båda imponerade och glada över alla besökare som hittade dit.
Den helsida om Konstrundan , som gjorts i Rivieranytt ,bidrog till att många kände till evenemanget. Man får inte allt här i världen, Konstrundan fick inte vackert höstväder, men trots väder vågade sig många ut på vägarna för få träffa och prata med de svenska konstnärerna och se deras konst.
Och det är roligt att prata konst och om vad konst är. Andy Warhol gjorde en utställning med Brillo –kartonger. De hamnade sedermera på Moderna Museet under Pontus Hulténs tid. Han upptäckte att det inte fanns tillräckligt många kartoner för installationen. Det införskaffades fler från den amerikanska tvättsvampsfabriken. Dessa räckte inte heller till. Då beställdes det ytterligare kartonger från en fabrik i Malmö. Hur skall dessa Brillo kartonger värderas? Några har Warhol hållit i, andra har Pontus Hultén hållit i och den tredje sorten har ingen välkänd person hållit i alls. Alla kartonger är lika. Detta problem löste inte Konstrundans konstnärer under den uppföljande lunchen. Men då bestämdes i alla fall att den 10:onde Konstrundan äger rum den sista helgen i september 2016 och att tioårsjubileet bör firas ordentlig på Villa Ingeborg i sköna maj.
Inger Utholm, ordf.