Utställningar

Här augustiutställningen på Adelsö Smedja 2023

Ingen utställning mer..

Helgen den femte och sjätte augusti 2023 passerade. Den bjöd på ömsom vatten och ömsom vin. Bakluckeloppis pågick i närområdet under lördagen varför många människor rörde sig i trakterna. De kom också ned till Adelsö Smedja som snabbt fylldes av flanörer utan större konstintresse. Jag lyckades trots min pratsamhet inte sälja minsta lilla kort à 50 kronor. Moloket. Utan förväntningar gick resan på söndagen ut till Adelsö. Jag anlände kaffefläckig. Jag hade inte skruvat på termoslocket ordentligt. Det var en liten sorglig start på min sista utställningsdag i livet, som blev betydligt mer lyckad då vänner kom. Besökare intresserade sig för mina verk. De handlade akvarellkort, kassar och provtryck. Många nöp i de stora linnetrycken tittade djupt i plånboken och hittade inte 900 kronor som krävdes.

En liten exposé….

    Akvarellmotiv- isbrist! Och dessutom många kort med olika budskap.

 Kort fanns med ”Blomstrande kvinnokraft” och ”Hjärtinnerliga hälsningar” ”Provenceliv” och ” Det ska vi fira”. Det fanns många till salu och de köptes. Snigelposten fungerar ju ännu.

 Linnetryck, de stora, vill dotter Lisa i alla fall ha ett par, nu när ingen köpte dessa.

Både trycken av ”Strandskator” och ”Duvor flyger för fred” har samma mått ungefär 1,50 #0,75.

Mitt återkommande tema på många olika tryck, ”Glada ankor”, gjorde flera besökare förtjusta, ett par tittade länge. De hade ju köpt ”Glada ankor” tryckt på handgjort papper på min tidigare Adelsöutställning. Den var nu placerad på hedersplats i hemmet. En annan dam hoppades på löneförhöjning. Då skulle det stora linnetrycket med de glada ankorna bli hennes. Hon försedde sig med visitkort och foton.

Jag hade trott att jag hade för få tygkassar med mina handtryck till salu. Icke!  Miljömedvetna har redan gott om tygkassar varför jag fick åka hem med två!

Provtrycken à 100 kronor nöps det i, funderas över och såldes. Några kvinnor var inte tillräckligt beslutsamma. När de återkom för sitt utvalda provtryck var det inte längre kvar. Några provtryck var ett fynd, ett par sömmar och en kudde kom till eller en stor bonad.

Fri bildväv – är en konstart som är alltför lite uppskattad. Den är mest uppskattad av de som sysslar med det själv, de som vet något om glädjen och om den tid det tar att trä tråd för tråd. De som älskar garn i de rätta nyanserna och som vill vara i arbetet med sitt verk länge för dem är fri bildväv perfekt.

"Solen bor i Provence"

Själv sysslar jag ju i arbetet med att gå från ax till limpa – ibland. Ull färgas, kardas och spinns till ojämna trådar som ger det rätta artistiska uttrycket på en väv, förhoppningsvis. En väv fick besöka utställningen medan de andra fick vara kvar i hemmet.

Nu är Inger som utställare på försvinnande……

Adelsö Smedjas marknad helgen den 5:e och 6:e augusti 2023

Jag har ett bord på denna vanligtvis välbesökta marknad där fårskinn, frukt, grönsaker, konst och konsthantverk säljs. Färjan går varje hel och halvtimme. Kaffét Hovgården har öppet. Alltså en trevlig utflykt väntar! 

På mitt bord finns till salu – akvarellkort, bildvävar, provtryck i silkscreen och stora silkscreen tryck. 

Dessutom några små akvareller med tema ”Förälskelse i is”          

Välkomna!                

Inger:  070 63 999 61

24: e och 25:e juli. Utställare Inger Utholm på Galleri Adelsö Smedja

Att ha en utställning är till glädje länge, länge. Det börjar med förberedelse, när utställningsdatum är spikat. Då finns det ett mål med, att gå till ateljén. Att Ha Projekt, det är härlig det! Projektglädjen är långvarig. Med upp och nedgångar, ha idéer, förkasta idéer, prova nytt, glädjas åt det lyckade och hitta på nytt för det som inte gick så bra. Jättekul period ända till ruelsens stund kommer. Då uppstår frågan- har jag verkligen något värt att visa??

 På dagen för hängning fanns ändå förväntan. Skönt - det ser OK ut. Nästa fråga - Hoppas det kommer några besök. Mitt i semestertid, ute på Adelsö??

Det stora bordet kom till pass med allt praktiskt konsthantverk

  Smedjan är en betagande plats, där Mälarens vatten skymtar genom grönskan, väl värd att besöka utan konst. Och nu fanns mycket konst, de två helgutställarnas och initiativtagarnas konst med trä och skinn. I sin idealitet ställde de upp med hänghjälp till funktionsnedsatta som jag. Ove och Marianne kom med råd och dåd, kom med hammare och spik och därmed kom stora verk till sin rätt.

Lördagsförmiddag hämtades tonårsbarnbarnen Sarah och Mikela vid Tappström till sina viktiga uppgifter under utställningen. Sarahs roll var att vara kassör samt att sköta konsthantverket, den praktiska konsten, kassar m.m. Mikela var ”inkastare”, hon skulle bjuda på dryckjom och tillhandahålla verksförteckningen. Björn var ju utlovad att vara på plats, modellen med förkläde som visade upp sig på Facebook skulle finnas tillgänglig ”in life”! Själv skulle jag sköta ”den stora konsten”.

Organisationen var lyckad. Sarah hade mycket att göra, självklart, när det till slut hade varit 101 inräknade besökare av Mikela under lördagen, där de flesta slog på ett köp  till på något litet. Akvarellkorten kostade överkomliga 60 kronor och för rationalitetens skull kostade alla övriga konsthantverksting som kassar, T-shirt, förkläde, kuddfodral och påspåsar 200 kronor.  En kort-försäljning gladde mig rejält. En trevlig herre köpte ett ”Internationella-kvinnodagen”-kort. En sådan försäljning uppskattas.

Många besök under lördagen

 Vänner och barndomskamrater dök upp. Så trevliga möten det blir på en vernissagedag. Det känns bra när de närmast sörjande kommer, så kom barndomsvännen med alla goda minnen från när vi pressade växter, rökte lakritscigaretter och broderade. Vi har en vänskap som lever än. Gymnasiekamraten kom, käraste arbetskompisen sen 70-talet kom samt många fler kompisar från umgängeskretsen idag. Och personer som mött mig i jobbet kom, berättade om möten som varit givande, möten som jag dock glömt. På väg ut till Adelsö körde vi förstås in till Sunes potatiskällare på Munsö för att lägga pengar i burken, få en påse nyupptagen Vit Drottning och återuppleva något av våra femton år på Munsö. Information lades bredvid potatispåsarna om min begivenhet på Adelsö. Och si en granne från den tiden anlände till utställningen. Konst är fint men möten med medmänniskor är inte dumt det heller!

Konst i större format

Jag, som hade hand den stora konsten, fick tid att prata med många och förklara tekniken silkscreen, eftersom min silkscreen är av friare sort, lite olik systrarna Jobs. Jag arbetar ju inte med stora rapporter utan endast med en liten ram och med handskurna schabloner där t.ex. alla fåglar trycks en och en. Det betyder att, det inte kan göras identiska tryck, utan alla blir olika. Jag visade också flera tryck på handgjort papper - ”Fredsamtal i olivlunden”,” Minne från besök i paradiset” och ”Glada ankor”. Dessa i storlek av normal tavla!

Den fria bildvävens teknik är verkligen ”slow art”. Detta lyssnades det också intresserat till. Det stora linnetrycket med strandskator tyckte så många om, men ingen köpte. Faktiskt ingen, köpte av den ”Stora konsten”, men beundrade, kunde stå länge framför bildvävarna, uttryckte uppskattning, särskilt för vävarna med Gotlandsraukar.

De betydde mycket för mig när vi besökte Gotland och jag mötte dessa av naturen skapade skulpturer från silurtiden. Min gymnasiekamrat fann en dikt om dessa naturunderverk, som var kort nog att skriva på baksidan av ramen. När vi var på upptäcks färd för att hitta raukar var det Fårö vi tänkte besöka. Icke! Längsta bilkön var det till färjan. Det fick bli Lergrav i stället. Och där stod ”Porten”. Den var synnerligen imponerande. En sådan tur att vi bytte Fårö mot Lergrav. Året därpå var porten färdigvävd. Ett nytt Gotlandsbesök stod inför dörren med nya upptäckter av silurtidens skulpturer. Vi hittade Folhammars stora raukfält. Året därpå var två nya vävar med dessa motiv förfärdigade.

Raukar innebär fantastiska möten i naturen och ett års roligt arbete med att gestalta dem i fri bildväv

Trycket med strandskator föll många i smaken. Men ett så sort verk! Det får ju inte plats! Jag berättade att mitt stora linnetryck använde jag för att dölja vår hatthylla i hallen. En traditionell hatthylla är inte största estetiken. Men ingen slog till.

Söndag

Söndagen var förvarnad om att vara mindre besökstät. Då var bara Björn och jag på plats och vi hann gott och väl med att vara tillsammans med de 25 personer som kom och kunde dessutom ta kafferast. Först av alla på söndagen kom Else-Marie med make och storasyster Gun-Adele. Vi bodde i samma hyreshus i Spånga, när vi flyttade från Skelleftehamn, när jag var sex år. Häftigt att ses!

Resultat

Alla material kostnader är täckta! Break-even uppnått! Just nu ägnar jag mig alltså inte åt en så kostbar hobby! Och dessutom blev det en utställning helt enligt förväntan. Endast enstaka gånger slår det till med försäljning av den stora konsten, medan konsthantverket ofta är populärt.

Efter att ha pensionerat mig som barnpsykolog och skrivit böcker i detta ämne har jag ägnat mig åt mitt stora intresse – textilkonst.

Mina textiltryck görs med silkscreen och handskurna schabloner i små ramar. Med de små ramar jag använder blir varje tryck unikt. Identiska tryck görs ej!! Textiltrycken resulterar i bilder med också i praktiska ting som påslakan, kuddar och kassar.

Bildväven är tidkrävande –väv görs ju tråd för tråd och i mitt fall, i ram. Garnet väljs ut så att väven ska bli full av liv. Jag kardar och spinner ull och växtfärgar garner men inhandlar även vackra garner när sådana upptäcks.

Både för att göra schabloner och göra en väv är akvarellen mitt verktyg. Utgångspunkten för en bildväv är akvarellen. Eftersom arbetet med väven fortskrider börjar den att leva sitt eget liv. Jag umgås under c:a ett halvt år till ett år med väv innan den är färdig. Väven och jag är allså tillsammans  under lång tid. Då  krävs, att det motiv som vävs, är ett motiv jag verkligen tycker om och som uttrycker något som är viktigt för mig. Bildväv är ett bra exempel på ”slow art”

Minnesanteckningar från min separatutställning i Montmeyan september 2018

 
Montmeyan är nog en okänd plats för de flesta. Det är en genuin Provenceby med drygt 500 invånare på 500 meters höjd nära den välkända gorgen - ”Gorge du Verdon”.

Vi blev imponerade av byns alla faciliteter, när en kamrat, Bodil, och tillika Montmeyanbo berättade om dessa. Denna by har matvaruaffär, slaktare, bagare, hårfrissa, nagelfixare, kafé, restaurang och galleri.

- Galleri, sa du galleri,. sa jag till kamrat Bodil.

 -Visst, Galleri Castex, med vernissage varje fredag med en ny konstnär.

-Skulle jag kunna ställa ut där?

-Jag ska höra med ägaren Jean-Jacques - ,J J, kan ju titta på din hemsida

Så träffades vi alla i maj, mig medförande några små verk, inklusive nytryckt kasse, som present till frun, damfrisörskan. Det var ju dessvärre ganska utsålt i galleriet, många konstnärer var inbokade, men ett återbud fanns i september- när byn har ”foire d´oignion” - lökfestival. Galleristen, JJ, erbjöd mig att ställa ut denna helg med massor med folkliv. Lycka!

Bodil såg framför sig att tryck med lökmotiv skulle bli en försäljningssuccé. Försäljningsuccé är trevligt.

Därför till handling. Lökar var tidigare aldrig tryckta av mig. Först, skapa en akvarell med lök, därefter skära en lökschablon och provtrycka. Det blev en lök och det var roligt att placera ögon, mun, näsa och rosett. En slips målades, så det blev en herre och en dam av de två löktrycken.

Efter vår Sverigesommar var det läge att producera kassar med löktryck, t-shirts med lökar, kort med lökar. Tryckande under högtryck i ateljén vidtog. I Enskede när alla kassar och T-shirts och färger inköpts, frågade Björn försäljaren, när han såg allt som skulle till Provence, om det fanns resväskor till salu också. Det fanns det. Nu har vi en bra resväska till, och en eller annan lök- kasse och T-shirt med löktryck också. Fast visst såldes många av mina löktryck. Kassar med vallmomotiv var poppis som vanligt.

När hängningen var klar på torsdagskvällen kunde jag konstatera att mina stora tryck och vävar passade bättre i detta galleri än hemma. Nöjd känsla infann sig efter hängningen. De stora trycken och de tre vävar jag visade rönte verkligen uppskattning. Var Matin hade en reporter på plats vid fredagsvernissagen. Hennes text med vacker bild av mig hållandes en vernissage ros, publicerades i lördagstidningen. Den texten ska jag ta fram vid de tillfällen, när självförtroendet sviktar. Jag gillade avslutningen av artikeln - ”Magnifique”.

Fredags vernissagen blev välbesökt, men inte så välbesökt att allt vin gick åt. Trots att byns alkis, den f.d. förste violonisten i Toulons symfoniorkester, tidigt var på plats. Han inviterades av mig att titta in till konsten. Han kom aldrig till den punkten, vernissagebordet bjöd på för mycket frestelser.

Lördagen var förutspådd att bli en lugn dag, Björn behövdes inte för stötta upp. Besöksfrekvensen var låg hos mig men inte på kaféet mittemot. Tidigt var jägarna där för en pastis innan vildsvinsjakten. Stoj och skoj. Lugnet vidtog inte. Omöjligt med lugn eftersom barägarens bordercollie tjej, ständigt är beredd till lek med boll och pinne. Två av gossarna från byn i 9 - 11-årsåldern, som kom från en trasig familj sades det, åkte rullbräda med mycket konstfullhet. Gentale, som jag pratat med vid vernissagen slog sig ned hos mig. Pojkarna retade henne för hennes eldröda hår. Hon förklarade tålmodigt färgväxtens ursprung från Marocko. Hon berättade för mig att hon hade en bipolär sjukdom, att hon hade 10 års psykoanalys bakom sig, som räddat hennes liv. Hennes sjukpension utgjorde 80 % av lönen. Hon hade köpt sig ett hus här i Montmeyan för lugnets skull. Pojkarna ville ha läsk och Gentale tog dem till affären för inköp, plockade sen upp deras tomma burkar, för att använda till konstfulla ting. Detta kunde ses på själva söndagens lökfestival, när hon kom med en egen förfärdigad vindsnurra av burkar till sin i övrigt iögonfallande färgstarka klädsel. Senare slog hon sig ned hos en man som såg ut att ha en ålder mellan 90 och döden med det skröpligaste utseende och klädsel. De hade en livlig konversation, långt ifrån döden. Skenet bedrar. Han låg bakom en vacker konstinstallation uppe vid kapellet. Livligare blev det allteftersom på baren. Jägarna kom ju åter framåt lunchtid. Unga män såg ut att hoppa höjd inne på baren. Något skulle nås och enleveras, som befann sig i takhöjd.

Söndag, lökfestival. Björn och jag var på plats i god tid före klockan 9. Alla utställare gjorde iordning sitt. Ute på gatan vid restaurangen ”Chez Edith” helstektes grisar. Bodil mötte tidigt upp och donerade oss 1 kg äkta Monmeyan-lök, lök, som inköpts, medan det fanns kvar. Montmeyan har varit en stor lökproducent en gång i världen och hade då en speciell variant av lök.

Folk strömmade förbi och strömmade in, berömde, men tog inte så ofta upp plånboken. Men ibland i alla fall. Svenskgänget, som beställt bord för tio hos ”Edith” var mer köpvilliga. Björn gladdes åt att sitta på baren med dessa, en lång trevlig stund för honom, medan jag på min franska förklarade växtfärgning, spinning av garn och handtryck.

Klockan sex öppnades byn för trafik igen, Björn hämtade bilen, vi packade in. Alla stora tryck och vävar fick ta plats i Bras igen. På andra platser promenerar folk med T-shirts med tryck av lökar på ryggen och handlar på torgen med kassar med glada lökar på!

Ingen rikedom denna gång heller! Fast KUL!

Inger

VERKFÖRTECKNING -   ArtNordiques jubileumsutställning i Villa Ingeborg under maj 2016

Inger Utholm,  Atelier Artissus

Rue Professeur Roux 83149 Bras

Phone: 0494 78 81 79 Mobile: 0625 40 29 47              

Hemsida: www.utholm.se

 

Färgglada Fåglar flyger för fred ( silkscreen) 190 €

Vårens ankomst ( silkscreen)                 190 €

Vårkvinnor i blått och vitt (silkscreen)         60 €

Saltlador i Camargue ( fri bildväv)           300 €

 

 

 

 

Utställning i HJORTHAGEN

Väven - "Länge leve vår planet" påbörjades i Provence och fick sitt fullbordande i ett orangeri i Träkvista.

Stockholm, Hjorthagen 2015

 TVÅ VECKORS UTSTÄLLNING MED MÅNGA BESÖK

Så blev det av – de två sista veckorna i augusti, den utställning jag jobbat med hela våren, kom till stånd på FolkKulturCentrum i Hjorthagen.

Trycken på dubbel väv -  ett tryck på bomull och över det ett tryck på glesväv, så att undertrycket skymtar, fick nya hem. Tre sinsemellan olika men liknande dubbeltryck ”Våren kommer med stormsteg” uppskattades. Vårkvinnan hade fågel i håret på ett av dessa tryck. ”Glada fåglar möter våren” flög iväg redan första dagen. Detta var min favorit,  även om jag var nöjd med alla mina utställda verk. Ställer man ut, må man ju gilla det själv!  Vänner kom och besökte och vänner köpte. Tio kassar försvann i ett nafs.  De mest populära kassarna var som vanligt ”Glada Ankor”  men även vallmokassarna tog snabb slut.

 Mats Kûnzl, som gör alla mina textilfärger kom från Trosa, för att första gången titta på det jag gör. Vi har känt varandra de senaste 15 åren, minst. Det var dags! Först handlade jag textilfärgerna av hans pappa, Richard, som i sin flykt från krigets Tyskland hade tagit med sig tekniken med textilfärgerna. Kûntz färger säljs i hela Sverige.

 En kvinna från Hjorthagen gladde mig med att köpa ”Camargue med alla sina flamingos”. Hon hade i ungdomen besökt Sydfrankrike. Hon bodde i samma lägenhet sedan 4-årsåldern, då föräldrarna skaffat denna lägenhet på 40,4 kvm, i den del av Hjorthagen, som kallas Abessinien. Hon ville gärna ha någon extra vägg för sina böcker. Det var roligt och hedersamt för mig att Camarguebilden fick prioritet. Hon blev mycket intresserad av KonstRundan och det svenskägda pensionatet I vår näraliggande by Seillons Source d´Argens. Kanske vi återses.

Det var en trevlig vernissage, när Sarah och Mikela var uppskattade lillvärdinnor, ett härligt charminslag och god hjälp för Björn och mig. ”Finissagen” var på en skoldag, på den sista fredagen, så då fick vi klara oss utan lillvärdinnor. Några få gånger hittar mina vävar nya hem. Så blev det denna utställning. ”Vallmo vid St. Baume” kom inte tillbaka till Bras, men väl min nyaste väv över saltdammarna i Camargue ” Saltlador i Camargue”.

Försäljningen nådde sådana höjder att jag nog klarade ”break-even”!

 Fond   

Glada fåglar möter våren

                                                                                   Saltladorna i Camargue

                                                                                                                                  "Lill värdinnorna"

Lägesbeskrivning april 2014. Vårsalongens vernissage kom och gick.

Nu är vi i Stockholm, det är långfredag och regndis.

 Så var det inte på Art Nordiques vernissagedag, måndagen den 14:e april på Villa Ingeborg i Haut de Cagnes. Solen strålade, palmerna vajade lite i den svaga vinden och massor med folk strömmade till. Den vackra stenlagda gården var fylld av våra konstverk. Konstnärerna var på gott humör med fina namnskyltar som medlemmen i nätverket, Ragnar, gjort. Flera konstnärer hade också valt att ikläda sig vackra huvudbonader, såsom halmhattar. Det var endast en sjukfrånvaro bland konstnärerna– Monica Axen, men hennes vänlige och pianospelande make, Bengt, kom ändå med sitt medhavda piano och spred stor glädje. Mat fanns till alla besökare, även till de som inte beställt av denna Rivieraklubblunch. Den var mycket uppskattad, en fin tallrik med godsaker, som fyllda tomater chevresallad, m.m .- dessutom en  efterätt - äpplekaka och förstås kaffe Allt detta till ett 90-tal personer.

Folket kom i lagom strid ström, så jag hann ta alla i hand, hälsa alla välkomna och presentera utställningen. Svenska Kyrkans präst, Jonas, tittade på all konst och verkade nöjd. För honom var det viktigt att inget konstverk kunde uppfattas som stötande. Kanslichefer Kerstin Snellen var ständigt närvarande och löste med bravur problemet att datorn med alla matbeställningar var utslagen. Mikaela också arbetande för Rivieraklubben tyckte att vår utställning, Art Nordiques var den finast hittills. Sådana ord värmer!

  Så lyckat allt blev! Så lyckat att det finns t.o.m. de i gruppen som talar om en ny tradition för Art Nordique -  En Vårsalong på vårarna och inte bara KonstRundan på hösten.

Det såldes också konstverk, majoriteten av oss 12 utställare hade nog ett eller flera konstverk som fick nya hem.

För min del hittade en väv nya värdar och alla påsar med tryck försvann till köpvilliga besökare. Glada ankor i Provence är ett av mina säljade mönster! Ett mönster som jag gjorde och upptäckte av en slump, hur det kunde användas – helt oregelbundet med en ständig variation, eftersom varje glad anka trycks för sig!!.