Där i lilla huset – ett besök på Bonnardmuseet, november 2023
Ett museibesök i le Cannet Côte d´Azur
På ”att besöka –listan” har Bonnardmuseet stått länge. Den
29.e november 2023 hände det. Det var bra skyltat när vi kom in i Cannet. Vi
anlände till rätt adress
16 bd Sadi
Carnot museebonnard.fr
Det var en vacker byggnad i ett vackert område. Mittemot
fanns lilla bistron Racine, väl frekventerad, livlig och med god mat.
Museibesöket startade med en 40 minuters mycket informerande filmvisning, dessvärre på franska utan text men med finaste bilder av Bonnard och hans konst. Det var mycket bra att sett filmen som visade mängder av hans konst eftersom museet hade inte mängder därav. Bonnard var också stor som affischmakare. Ett rum var fyllt av hans affischer. Museet hade en vacker stor terrass utan kafé. De verk som museet hade var vackra. Andra konstnärer fanns också utställda, yngre med anknytning till Bonnards måleri.
Bonnard (1891-1947) betraktas som post-impressionist. Han skapade och deltog i avant garde gruppen Les Nabis. Vardagens verklighet var inspirerande för honom. När han byggde sitt hus i Le Cannet byggdes det med ett badrum. Kvinnor nakna i badet eller tvättande sig är frekvent gestaltade. Hans favoritmodell var Marta. Sorgen vid hennes död var stor.
Det blommande mandelträdet är hans sista verk. Han dog bara någon vecka efter dess färdigställande. Hans målningar, hans färger var mycket tillande både för maken Björn och mig.
Björn kom att tänka på Peter Dahl, framför allt i badrumsinteriörerna.
”Paysage du Midi par temps de mistral. La Tranche” i olja gjord1922
La Fenêtre ouverte 1941-
44.Gouache
På filmens visades många självporträtt och bilder av badande kvinnor eller kvinnor som tvättade sig.
Så roligt om det funnits många av Bonnards konstverk, men det som fanns var sevärt.
Där- i lilla huset i den stora trädgården, den 30.3. 23
En konstutflykt i vårens tid
Det är trivsamt med en lite längre biltur. Björn kör och
konvalscenten njuter av all fägring i vårens tid. Den är rik. Mimosans tid är
över, men nu det judasträdens och körsbärblomningens tid. I vår stad, St.
Rapahêl börjar det underbara blåregnet visa upp sig. Norrut gäller trollhasselns rika, limegröna
blomning. Vi åkte motorvägen till vår välkända lilla stad sen Brastiden, St.
Maximin. Därefter kom utmaningen för chauffören - små vindlande vägar upp mot
500 meters höjd, till byn Esparron och en skulpturpark.
Vi har länge hört talas om denna skulpturparks existens. Konstnärsvänner har besökt den och entusiastiskt berättat om hur inspirationen drabbat dem efter ett besök. Rivieraklubben arrangerade ett besök i parken med efterföljande lunch i byn. Vi anmälde oss. Sen kom konvalscenten på – kan jag ta mig fram där? Lugnade besked gavs. Var den nedre trädgården alltför svårtillgänglig kunde jag stanna i den övre med en kopp kaffe och kika ned!
All info för den som önskar en RDV!!
I trädgården mötte vi konst i form av sittgrupper i metall. Alla soffor och stolar voro konst! Fast för vår skull med dynor.
Lutfi är född i Syrien och bodde där tills fullgjord värnplikt. Han träffade sin fransyska Cécile i hemlandet. De båda var verksamma i Italien en period, för att sen slå sig till ro i Esparron. De blev föräldrar till tre barn. Cécile är verksam som akvarellmålare, hon gör även collage. Dessutom är hon verksam som bokillustratör.
Lutfi är officiellt representerad i många länder. I privata samlingar finns han ”wordwide”.
Han arbetar i metall, trä och marmor. Han arbetar stort, han arbetar smått. Verkstaden är inte imponerande till storleken. Det går ej att förstå att hans stora verk görs i en så liten verkstad. Verkligheten överträffas ofta av vad som går att förstå…
Talang är användbart!
Stol av sällan skådat slag
Marmorkvinnan står fin i trädgården vid påskliljor och kvitten
Lilla ateljén
I trädgården fanns stort och smått. I ateljén fanns smått i marmor i trä och även Céciles verk och
den barnbok, hon senast illustrerat.
Trä, glas och ett av Céciles verk
Det var njutbart i trädgården i solens sken. Det fanns tid att ta in hela rikedomen av konstverk och tid för samtal..
Efterföljande lunch i byns bistro vid torget nära borgmästaren under parasoll måste beskrivas som trivsam och GOD. Och pratsamt blev det också!!
Inger Utholm.
utholm.se
Lägesbeskrivning, mars 2021 -4
Vår kära hed med blomster finns kvar
Så länge sen det var vi upptäckte detta naturunderverk. De var på den tiden då allt var nytt i Provence. Då var vi på väg ned mot St.Tropez . Genom bilens fönster såg olika färger på olika örter vid Plaine des Maures, ett naturskyddsområde. Vi passerade.
Vi återvände en annan dag med matsäck, för att utröna vad vi sett. Vi hade sett lågväxande iris i blått, i gult, i bruna toner och, flerfärgade, allt i mängd. Det fanns fjärilslavendel, vildtulpaner och vilda orkidéer. En lite längre promenad ledde till en liten insjö, modell otillgänglig. Allt var inramat med parasollpinjer och i bakgrunden ståtade Provence blånade berg. Klipporna, stenar vid stigarna var av det röda slaget. Detta storslagna vackra inspirerade mig genast till både en akvarell och en väv. Fast det tog lite tid innan denna konst var på plats. Väva är ju ”slow art” .Det tog också tid att få till en akvarell, som ju är grunden för en väv.
”Pins de Parasol” blev namnet på min väv
Vi berättade för kamrater om upplevelsen. De
hade varit där, men bara sett vilda liljor, stor sandlilja.
Iris
De hade varit där i månaden maj. I månaden maj för tre år sedan var vi där med vännerna Grinells. Vi vadade i sandliljor, de klädde marken överallt. I maj i år vill vi göra detta igen…
Dagens solskensutflyktsdag med 20 grader varmt var ju den 25:e mars, lite tidigt för t.ex. vildtulpaner. Iris var det många av, i många färger, fjärilslavendeln var kraftigt på G att slå ut, men alltså inga vildtulpaner
Fjärilslavendel
De låga avrundade klipporna blev en perfekt
soffa att slå sig ned på med lunchmackan med avocado.
Vi tog inte så många steg för att fotografera underverken, de fanns över allt, bellisar och
Iris i
många färger.
Det är som om Provence väcker ännu starkare,
varmare känslor och dess natur och färger är nu ännu vackrare, när avskedets
stund står inför dörren. Det är alltid möjligt att återvända, men då har vi inte
vårt hus, som vi är ännu kärare i nu.
När kvällen kommer säger vi ofta till varandra -Så har en till dag av trevlig slag gått i vårt liv.
En dag som är som denna dag med 20 grader och solsken så säger vi regelbundet - Tänk så glada vi skulle vara för en midsommarafton som denna i Sverige och hela svenska folket skulle jubla.
OCH- det verkar för närvarande som vi kommer att vara Stockholmare i juni…..
Vinprovning den 8.10 2020. Vingårdsbesök på Domaine Rabiega i Provence med Munskänkarna Provence
Glimtar från ett besök på DOMAINE RABIEGA, PROVENCE
Det är Coronatid. Sociala aktiviteter bör därför med fördel pågå utomhus. Vinprovning i vår sedvanliga munskänke lokal här i Provence blir synnerligen svårt, förutom att det är olämpligt- lokalen har stängt under oktober i väntan på bättre tider. Andra aktiviteter har dock hittats i vår munskänke förening.
Den 8 oktober 2020 var en strålande solskensdag med 25 grader varmt och med vinfält som börjat höstfärgats. En dag väl passande för ett studiebesök på Rabiega, med vinberättelser ute på gården och för medhavd picknick lunch utomhus. (www.domaine-rabiega.com)
Vingården Rabiega i höstsolen
Så nu är den svenskägd igen, vingården Rabiega, vackert belägen i Provence. Vingården som från slutet på 80-talet hade en vinmakare under femton års tid vid namn Lars Torstensson. Vingården är nu lite luggsliten. Rabiega har skötts av ett dödsbo under 4 års tid med inhyrd personal. Den sköttes exemplariskt under systembolagets tid, en skandal satte stopp för det ägandet, som så småningom övergick till ett franskt ägande. Nu har Mästerkocken Yohan Adell Von Corswant, innehavare av Michelinstjärnor köpt Rabiega tillsammans med goda kamrater och finansiärer och Lars Torstensson har återvänt som gårdens vinmakare.
Rabiega kommer att återuppstå i en större glans än under sina svenska glansdagar. Men först är det lite att ta hand om, från bagateller till stora ombyggnader och investeringar. Trist t.ex. att en av traktorerna inte hade bromsar, en verklig överraskning, när den provkördes eller att bara två av flera pumpar i vineriet fungerade. Poolen har redan fått en ansiktslyftning och hotellet kommer att kunna erbjuda fyrstjärniga rum. Restaurangen kommer att öppna med mål att få en Michelinstjärna under det första året. Shopen kommer att erbjuda viner från alla vindistrikt där Yohan har ett finger med i spelet. Det kan ju vara så, att vid besöket på Rabiega kommer lusten till en Champagne. Då står en butelj och väntar eller kanske man föredrar eller också vill ha en Bordeaux, inga problem, det kommer att finnas på plats med mycket mera. Det kommer nog att gå bra, att närma sig ruinens brant efter några dagar på detta ställe.
Och huvudsaken - kvalitetsviner skall födas på denna vingård med 10 ha. Rabiega har underbara förutsättningar för röda viner med sitt läge med vinden som drar ned från bergen och inte att förglömma jordmånen med bl.a. kalk. Det finns 60 år gamla stockar på gården som garanterar ett vin med struktur. Vingården går mot en ekologisk odling med mindre skördeuttag och mycket mindre svavel. En minimal användning av svavel är ett av Lars Torstenssons kännemärken. Ogräs har denna sommar rensats för hand. Plöjning kommer inte att ske med hjälp av traktorer, hästen återinträder som dragdjur för plogen. Detta tycker vinstockarna om. Sådant kan numera mätas. Grundkänslan i en vinstock signaleras med en lugnt tock tock, vid vibrationer, när en häst passerar ökas frekvensen något. Vid en traktorpassage ökar frekvensen betydligt. Detta kommer alltså inte att ske på vingården Rabiega. Vinstockarna ska må bra!
En nyplantering av Syrah har skett. Det finns ett större utbud av kloner på denna kvalitetsdruva, nämligen ett tusental. De, som ger art-typiska smaker och toner, de som ger syltiga toner, dessa var ju populära under Parkers era, de med flyktiga smaker, m.m.. Med denna information var det nu möjligt att nu förstå varför en Syrah inte kändes igen på en tidigare vinprovning. Det var kanske den otypiska klon 47? När stocken ska ockuleras på roten är utbudet av amerikanska rötter också mycket stort. Fundera, planera och beställa i god tid gäller.
Att nyanskaffa ”ägg”, äggformade cementtankar, var och en till ett pris av en fin bil, övertygade Lars Torstensson Yohan om. Så nu står de där, flera tankar, som ger en större rörelse i vinet under jäsningen och därmed en bättre urlakning av smakämnen. En myt avlivades, när vi såg de nya träfaten av ek, fransk ek och amerikansk ek. I detta fall ger den franska eken snabbare vaniljtoner än den amerikanska, trots att det i böcker står att läsa tvärtom.
Med köpet av gården följde vin från flera årgångar, vin att ha synpunkter på, bl.a. ett med för mycket smak, för hög alkoholhalt och ett annat ”blaskigt” med lite smak och låg alkoholhalt. Inför detta problem ingrep vinmakare Torstenson med fantasi. När de tu vinerna blivet ett enligt många konsters regler uppstod ett gott rödvin, med årgångarna 2017/2018 på etiketten. Detta röda vin är kommande och det röda vin som bjöds från 2016 uppskattades av närvarande munskänkar liksom rosevinet á 12 euro från 2019, Clos Dière.
Lars Torstensson är också författare, Hans tredje bok fanns i shopen liksom de två tidigare. HERDEDIKTER & MORD. …. ”är en burlesk kanske också en burlesk deckare. En skröna fylld av skrönor” sägs det på baksidestexten. Många ville ha boken med Lars Torstenssons dedikation.
Inger Utholm ( utholm.se)
Maj 2020.
Provenceliv i Coronatider.
Då är vi, denna vår 2020, i ett skeende i världen, som kommer att stå att läsa om i historieböcker. En pandemi sveper över världen och tar med sig både välstånd och människors hälsa och liv. Länder stänger gränser och verksamheter. Utegångsförbud är en vanlig strategi.
Den strategin tillämpas i vårt andra hemland Frankrike, och även i vårt lantliga Provence. Att ta sig till fosterlandet, trots att längtan är stor, är inte att tänka på. Välutrustad, böter undviks gärna, tas den dagliga promenaden, med korrekt ifyllt formulär och legitimation. Bara en timmes vistelse utanför hemmet och inte längre bort än en kilometer gäller. Lycka infinner sig, när husläkaren av nödvändighet måste besökas. Nya formulär fylls i och en biltur på två mil blir möjlig genom det böljande Provence med ekars lövsprickning, en knallblå himmel, förbi vinfälten med grönskande knoppar. Dess skörd blir till hösten det bästa rosé vinet.
Att bara vara högst två tillsammans på fransk mark är en regel många som inte har kunskap om. Tornseglarna vet inget om detta. I sedvanlig ordning anlände de i mängder den fjortonde april. Då hade de gjort många gränsöverträdelser. Morgon och kväll är himlen prickig av dessa luftburna, som gör allt flygande. Varför kopulera i lugn och ro på ett hustak som duvor gör eller i ett nybyggt näste, när detta kan göras i flygande fläng i luften. Inom kort blir dessa luftens akrobaters ungar flygga. Då gäller det att vara observant på takterrassen, när morgon och kvällskaffe intas. Flyguppvisning pågår av tonåringarna, som i samlad formation lågsniffar över terrassen för att elegant runda skorstenen.
Lyssnas till naturen, sker mycket i grupp. Hur många grodor är tillsammans i byns källor? Ljudet av upphetsade grodor är öronbedövande. Syd näktergalen verkar dock monogam, så intensivt bevakande sitt revir, att det kan ge sömnstörningar framåt arla morgonkvisten.
I grupp formerar sig många blommor, som smörblommor, rödklöver och violer små och blå. Tusenskönorna gör fotbollsplanen vit. Ingen nöter på den numera, så det är bara för dem att fortsätta sin blomning. Grupp gäller för många i naturen, vad än president Macron säger i TV-utsändningen.
Valborg står inför dörren. Vi tänker inte på lax och sill. Vi går de 200 metrarna till byns slaktare som har bästa lamm från Sisteron. Vi gör långlagad lammskuldra, som för oss också räcker till 1:a majs njutningar.
Inger Utholm ( utholm.se)
April 2020 - Påsk i Provence
Coronatid - Karantäntid - Påsktid
Extraordinärt läge gäller denna påsk, för oss och för de vi känner. Påskpussar kommer bara att utdelas mellan makarna. Och det är ju inte bara….
I vårt Bras i Provence gäller numera sommarliv dagtid, terrass liv, barfota på nytvättat kakelgolv. Nattetid, är det rart, då kylan inte får penséerna att hänga med huvudet.
Påskpyntet är i Stockholm, så den franska julkrubban med figurer, ”santoner”, är nedtagen och ersatta med pippifåglar, dock ej kycklingar, sådana fanns inte i vårt franska hem. Iris finns det längs dikeskanterna och det har ersatt påskliljor. Vem bryr sig om gravad lax? Vi har ju två burkar matjessill. Lamm kommer vår slaktare att leverera av bästa kvalitet.
Och ledigt blir det, storstädningsprojektet som nu pågått i veckor två, tar paus till efter annandagen. Tur att man har svenska traditioner, då finns både långfredag och annandag påsk som ingen fransman vet att de finns.
Vi lever lite i väntas tider - Björn tror att tornseglarna kommer skärtorsdag, jag på påskafton men allra senast på vår förlovningsdag den 14:e april. Syd-näktergal får vi nog vänta på lite längre. Sädesärlan med vippande stjärt har vi haft länge, staren visslar på, taltrasten är skönsjungande och fågelkören står i så det står härliga till. Dessutom kväker grodorna vid Bras källor.
SKÄRTORDAG EFTER VÅR MIDDAG - Stående på solvarmt tak-terrass golv skådades det tre tornseglare. Skärtorsdagskväll och tornseglarna har kommit!!! Till oss anländer en stor glädje, underbart att ha dem hos oss. Nattvandringen i huset för att dämpa fotens irritation erbjöd en positiv upplevelse - dvärguvens enstaviga HO.
Men Gendarmerna har inte tagit påsk ledigt. Kamrat Hasse åkte på skärtorsdagen till sin vanliga affär i Brignoles, boende i Brignoles som han är. Han blev stoppad av gendarmen, som närgånget stoppade in huvudet i bilen utan ansiktsmask. Hasse fick visa leg, det dokument som krävs om man rör sig utanför hemmet och INKÖPSLISTAN. Han fick lov att handla. Inköpslistan blev tydligen godkänd. Hasses franska kunde vara betydligt bättre, så det var nog en match att förklara listan på franska.
Vår gulliga granne Rosy har givet upp att följa lagen, hon åker till dottern i näraliggande byn Seillon med medhavd mat. Hon är där hela dagen. De sitter vid ett långbord, Rosy i ena änden långt ifrån de andra med sin egen mat. Men de är tillsammans.
Jag är flitig i ateljén, beställt babylakan på G. Det är hot om att sommarvädret tar slut på söndag, påskdagen. Så imorgon påskafton får det bli akvarellande på terrassen. Varför inte ”restanques”, de gamla murarna, med olivträd lila timjan på toppen och vinstockar, skulpturala nedanför murarna. Kanske en röd solstol piggar upp??
Långfredagens promenad med medhavd sekatör gav resultat - en bukett med Ginst och Forthytia.
Alla Hjärtans dag år 2020
Alla Hjärtans Dag är en dag som lämpar sig väl för ett restaurangbesök i goda vänners lag. Bord hade beställts i god tid på en av våra favoritrestauranger - Les Pins, i Sillans de Cascade. Den har god och prisvärd mat samt en inglasad terrass med naturkänsla. Den fasta Valentin-menyn kostade 35 euro och innehöll fyra rätter. Kamraterna Grinells hängde gärna på.
Efter det sedvanliga slaktarbesöket i byn inför helgen, dök käraste grannen Rosy upp efter sin morgonpromenad längs ån. Hon medförde ”Mimosa Suèdose”, d.v.s. blommande vide till uppmuntran för mig, som har ett skov och är lite indisponerad i kroppen. Jag har sökt det franska ordet för videung, utan att lyckas. Jag har försökt förklara den djupa känslan av lycka, när det i backarna i Sverige börjar lysa lite av gula buskar och små träd i det bruna gräset. Det är tydlig påminnelse om att nu är det VÅR. Efter allt mörker och kyla väntar nya tider och den blommande sälgen berättar om detta. Under alla mina Sverigevårar intalade jag mig - Detta är lika fint som medelhavets Mimosa. Möjligen en sanning med modifikation. Donc- Rosys videkvistar gladde oss båda, verkligen.
Åka till Sillans på små vägar, där mandelblommen lyser upp här och var, på många ställen, över vackra byar som Cotignac , skulle kunna duga som utflykt utan restaurangbesök, men visst var det trevligt att komma till en av våra favoritrestauranger, med kamraterna Grinells. Maten var god och bra, men den har varit ännu bättre vid tidigare besök.
Lycka igen på hemvägen. Vi hamnade bakom en fårhjord, många tackor med de sötaste små lamm skuttade fram på vår väg. Hemma i Bras har vi missat fårhjord genom byn två gånger och bara sett att det varit en genomfart, all fårbajs har vittnat om det. Mycket av det goda i livet är gratis.
Det blev dock inte gratis att stanna vid caven i LeVal. Provsmakningen gav impulser till inköp. En kartong rött, sex flaskor vin med druvorna Cabernet Sauvignon och Syrah visade sig vara oemotståndligt också i prisavseende - 8,50 euro per flaska.
Lördag 15.2 -fortsatt lycka! Kroppen är snällare, jag kan gå korta sträckor utan att få jätteont och halta. Åtta dagar med kortison har gjort sitt och kuren fortsätter, polymyagia reumatika är på avtagande. Dessutom har det varit solsken hela dagen. Nya små klarröda ranunklar är inköpta på Brignolesmarknaden till terrassen och ytterligare en kruka med påskliljor. Långlunch i värmande sol intogs på takterrassen. Därefter smög sig solen in på skuggterrassen. Den är väl lämpad för att duka upp för akvarell målning. Så satt jag där målandes i timmar i sällskap med grannens rara kissar, Prilla och Norma. IGEN -Mycket av livets goda är gratis. Snart inträder ”Vägran ” för min del att på att sälja detta paradis.
Vinprovning, 20.11.2019. Franska viner. Munskänkarna i Provence, provningsledare Nils-Ingvar Lundin och Östen Nilsson
Franska viner lyser upp en gråmulen
dag
Det var en av många duggregniga och mulna dagar i rad, när platanernas gula lövmassor nästan inte lyste upp på vår väg till munskänkarnas stamlokus nära Le Luc, Provence. Längs vägen var några vinfält sjöar, det fanns vinstockar som var helt avlövade och så fanns ju förstås Merlotdruvans glädjeyttringar, vinfält med rött i alla nyanser.
Vi bor i Frankrike, franska viner i alla prisklasser kan avsmakas och avnjutas. I Frankrike dracks år 2017, 50 liter vin per vuxen invånare och år. U.S.A. och Italien är ännu större konsumenter, men Frankrike innehar tredjeplatsen. En provning med franska viner är extra intressant för en munskänk boende i Frankrike, i synnerhet när det bland våra munskänkar finns kunniga personer villiga att dela med sig av sin kunskap och kontakter.
Närheten till kontakter visades sig, när provningsledarna onsdagen den 20:e november kunde hälsa oss alla välkomna till dagens provning med årets Beaujolais Nouveau. Den har premiär den tredje torsdagen i november, i år den 21:a. Vi tjuvstartade, kände oss utvalda och tyckte - är den inte ovanligt god i år? Den var trevligt fruktig, inga aromer alls av skumbananer kunde anas i doft och smak. Vårt Gamayvin, Beaujolais Nouveau, kom från vingården Didier Desvignes / naturément/ Beaujolais-Village Nouveau, (svavelfritt), alk. 13 %. Pris 8,00 euro.
Traditionen med Beaujolais Nouveau härrör från 1951, då det lagfästes att ett Gamay vin tidigast fick säljas den 15.e december. Kryphål i lagen hittades, på barer fick det säljas tidigare, tidigast den tredje torsdagen i november. Kryphålet verkar ha blivit större! Vi gillade denna öppning som våra provningsledare bjöd på.
Sex glas väntade därefter på att fyllas med vin från sex olika regioner i Frankrike- Loire, Provence, Côte du Rhone, Beaujolais, Bourgogne och Bordeaux.
Alla viner i glasen doftade gott, nästan, men vinet i glas nummer tre stack ut med en mindre angenäm doft, enligt mig, enligt andra med en doft av fuktig höbal. Med kraftig luftning blev doften mer angenäm. Gräsinslag, då är det, måste vara, en Cabernet Franc. Rotfrukter, röda bär och mörka bär kan vara andra inslag i en Cabernet Franc. Loire är Frankrikes längsta flod med gott om vinslott i dalen. Loiredalen är mest känd för sina vita viner. Cabernet Franc används sällan i ett endruvevin utan oftast i en mindre mängd för att ge en extra krydda till ett vin.
Detta endruvevin kom från Domain Bernard Baudy, Loire /Chinon2017 , alk.12,5%. Pris 9.90 euro. Vingården levererar ett toppvin till fyndpris. Vinstockarna är 20 -30 år gamla, vinet lagras på cementtankar eller stora ekfat. Vinet filtreras inte.
Vinet i glas nummer ett stack ut även det - då det var ljusare till färgen än de övriga. Vinet kom från Bourgogne, där varje liten plott har sin egen appellation. Med en tydlig syra, mjuka tanniner och en ljust röd färg var gruppen i stort överens. Druvan i vinet var Pinot Noir. Vinet kom från Domain Rodolphe Demougeot / Bourgogne /Beaune AOC/ Les Epenotes 2017 alk. 12,6%. Pris 24.75 euro. Odlingslotten är mycket liten, då hela domainen omfattar 8 ha. Vingården finns i familjens ägo sedan 1970. Månkalendern har betydelse i denna gårds odling. Skörden sker varsamt och transporteras i små lådor och sorteras för hand. Gravitationskraften ordnar filtreringen
Två viner hittade alltså sin druva enlig majoritetsprincipen. Vinet i glas nummer fyra och nummer fem var kolossalt goda. Vad var det?
Vinet i glas nummer fyra hade en eftersmak, som aldrig ville ta slut. De var med andra ord ett kvalitetsvin av bästa slag. Ett sådant hittas sannolikt i Bordeaux. Vi smakade alltså ett vin från Chateau Ferrand/Grand Cru Classé/ Saint Emillon 2015, alk.15 %. Pris 36,00 euro. Vinets huvudingrediens var Merlot, som sig bör, men i vinet fanns också Cabernet Franc 12 % och Cabernet Sauvignon 8 %.
Vinet i glas nummer fem var ju också ett synnerligen, mycket gott vin med lång eftersmak, mjukt och runt. I Provence finns många goda appellationer, den minsta nära Nice heter Bellet. Bandol kanske är den mest välrenommerade. En vinbonde i Bandol kan livnära sig på relativt få ha, då Bandolviner betalas bra med sin höga kvalitet. I Provence görs många goda roséviner med Grenache. I Bandol är det Mourvedre som är huvuddruva ofta med ett mindre inslag av Grenache. En av de mest ansedda vingårdarna i Bandol är Pibarnon. Därifrån kom vårt välsmakande vin. Château Pibarnon/apellation Bandol Contrôlée,2015,alk.14%.Pris 33 euro. Det bestod av 92 % Mourvedre och 8% grenache.
Fler viner skulle hitta sin druva. Ett vin från norra Rhonedalen är ett endruvevin med Syrah. Med sin blå ton, peppriga doft och doft av charkuturier, borde det vinglaset lätt hittas av en erfaren munskänkegrupp. Det blev en överraskning för många att detta Syrahvin fanns i glas nummer sex. Därför blev det också överraskande att vinet i glas nummer två var ett vin från Morgon med Gamay.
Vinet med 100% Syrah kom från Brunel de la Gardine/Apellation Crozes-Herimitage Controlée 2017 alk.13,5%. Pris 18.30 euro. En vinmakare med erfarenhet från Chateau Neuf de Pape gör förstås ett uppskattat vin som detta.
Den stora AHA-upplevelsen, överraskningen var Gamayvinet från Morgon, Beaujolais. Ett Beaujolaisvin - så gott och med den djupa färgen, som hade en lätt blåton. Munskänkarnas välkände, kunnige och vinälskare av gamla, antika viner (nästan), är ju Mårten Söderlund. Han har sagt: Jag ska berätta en hemlis för er, det är lika bra att berätta, för förr eller senare blir hemligheter offentliga i alla fall. Jo, det är så att beaujolais är världen mest underskattade vin och kanske det billigaste av världens fina viner.(Munskänken 2012)
Vi avnjöt Domaine Louise Desvignes/ Beajolais/Morgon AOC/Cote du Pye 2018 alk.14 %. Pris 22,00 euro. Domainen drivs av Louis och hans syster. Marken på denna domain är en av de finaste och ger en mjuk och fin Beaujolais. Odlingsmetoderna är traditionella med moderna inslag. Endast cementtankar används. Stockarna är 100-åriga, uttaget är 25 hl per ha. Louis vill inte höja sina priser. Han har en filosofi. Det är bara vin inte en ikon, de är till för att drickas.
Ett kvalitetsvin på druvan Gamay kan efter fyra till fem års lagring genomgå en Morgonne. Vinet utvecklas då till att bli likt ett vin på Pinot Noir i Bourgogne.
Våra provningsledare gjorde alltså en spännande, lärorik väl genomarbetad provning på ett efterlängtat och uppskattat tema. Men det var inte över med goda viner. Matvinet de valt, var även det av den utsökta sorten. Till maten serverades Château de la Clapière/ La violette/Côtes de Provence Cru Classé 2015, innehållande druvorna - Syrah 58%, Grenache 37% och Carignan 5%. Alk.13,5. Pris 14,00 euro.
Under en provning med efterföljande lunch finns många samtalsämnen, som t.ex. veganviner. Veganviner? Dessa filtreras inte med äggvita, som är så effektivt. Dess effektivitet känner också jag till, som använt metoden i köket när ”vin” gjorts av skogens bär. Ett veganvin filtreras med bönor. Och därmed blir många efterrätter utan äggula.
Bras den 21.11 2019 Inger Utholm, (www.utholm.se)
Faktagranskning Östen Nilsson
Aubagne -staden med väv och keramik
En utställning - Trames d ´Aubusson
En regnig fredag, fredagen den 24.3.2017, förgylldes vår dag på det mest underbara vis. VD-vännen, Maud, är ofta uppdaterad och så också nu. Hon hade upptäckt en väv utställning i näraliggande Aubagne, som hon föreslog att vi, i vår lilla grupp, vävdamerna (VD) skulle besöka. Maud, Yvonne och jag åkte på detta ljuvliga.
Aubagne är en kulturstad, som ligger c:a tre mil öster om Marseille och c:a en halvtimmes resa från vårt näraliggande St. Maximim. I Aubagne finns ett Pagnol museum, det är ju hans trakter! Aubagne är också känd för sina krubbfigurer i keramik. Och för så mycket mer!
Utan problem kom vi till stadens utkant där Centre l´art Les Pénitents Noirs låg med adress: Les aires St-Michel -BP41 465 13785 Aubagne , tel: 0442 18 17 26 (chapelle.penitent aubagne.fr). (www.aubagne.fr/aubusson).
Centre l´art låg i gammalt, underbart kapell. Utställningen ”Trames d´Aubusson” -Tapisseries contemporaines visades där och fortsätter fram till den 15 april. Därefter kommer nya, troligen sevärda utställningar på denna plats.
Trames d´Abusson är namnet på motsvarigheterna till Gobelinverkstäderna. De senare vänder sig till det offentliga rummet med sina gobeliner, medan Aubussonvävarna vänder sig mot de privata köparna. I Aubusson finns många vävateljéer, som tyvärr inte är öppna för allmänheten. Där görs stora vävar, en av de utställda täckte golv och nådde taket ”Le Tapis-Port”. Vävarna tillverkas för hand i traditionell vävstol. Men det finns en permanent utställning, La Cité internationale de la tapisserie i Abussion. Den öppnades förra året av president Holland. Denna är öppen hela året!
Vi kunde nästan inte slita oss från den första väv vi såg, designad, av Marc Petit. Både väven och skissen visades. Unisont sade vi tre ”Så viktigt det är med skissen”. I väven fanns nickeltråd och tråd från spindelväv. Spindelvävstråden glänste som silke. Det abstrakta verket hette ”et le rossingol chante” ( och näktergalen sjunger). Vävaren, le lissier, var Marc Battu, som gjort en fri tolkning efter Marc Petits skisser (cartones).
Le Tapis-Porte, hade formen av en port och var vävd av Vincent Bécheau och Marie-Laure Bourgeois. Den totala längden var 8 meter och höjden 2.80 meter. Den hängde som en port med en öppning från golv till tak så den konstfulla baksidan kunde också ses. Stum, en imponerande tystnad först. Därefter - Hur Hade De Gjort?? En port var möjlig att göra tack vare kelimhål -denna gamla vävteknik? Troligen! Vilken baksida - sån´ skulle man kunna göra!!
En av ateljéerna hade vävt upp en av Vasarelys optiska illusioner. Samarbetet mellan vävare och Vasarely startade redan 1976. Vi, alla tre, fick titta på väven från sidan för att upptäcka - den var faktiskt inte tredimensionell. I detta fall var de skickliga vävarna anonyma - lite orättvist sa jag till guiden. Hon påpekade då, att när ett hus byggs är det arkitekten som omnämns, inte byggarna! Ett viktigt yrke för verkstäderna, är alltså de som gör ”les cartones”, skisserna som vävarna noggrant arbetar efter. I Aix finns en permanent utställning av Vasarelys målningar med optiska illusioner. Dags att besöka denna!
Stor sorg kan omvandlas till skönhet. Thomas Gleb, (1912 - 1991) gestaltade i en naturvit väv minnet från sin tid i koncentrationsläger. Gallret fanns där i väven liksom flykthålet. Denne konstnär har också verk nära oss i kapellet vid foten av vårt berg St.Baume. Detta betraktar vännen Maud ofta på sina vandringar upp till berget och dess kapell.
Det fanns så många fler vävar tänk - vi älskade inte allt men mycket!
L´Argila
Vartannat år, detta år 2017, blir Aubagne en enda stor keramikutställning. På många platser i staden kan konstfull keramik ses.( htpp://paysdaubagne.frcompetences/argile/argila-2017) De som arbetar med lera som konst, har en stor utställningshall med försäljning, där många av Aubagnes keramiker är representerade - L ´Argila, (59/61 rue de la republique 13400 Aubagne, tel:0442 04 05 14). Vill man bli keramiker själv vänder man sig till: https://www.lescousins.fr/. Där kan allt köpas.
Allt intressant att se, inköps gjordes, men så här i efterhand alltför få. Jag borde ha köpt någon av de ytterst personliga fåglarna, förutom den vackra salladskål, som nu ersätter de två, som gått i kras under året med skadad axel!
Mer keramik fanns det.
Ravel
Ett kort besök gjordes på Ravel som hade butik, tillverkning av bl.a. jättekrukor och museum. Men på franskt vis var det lunchstängt mellan 12.30 och 14, så vi var bara där i 20 minuter. Då funderade vi över hur man kunde få hem en vacker jättekruka. P-platsen var i alla fall stor och näraliggande. Maud sa uppmuntrande: Jag löser det svåra men Yvonne löser det omöjliga, så det är lugnt”.
Inger
LÄGESBESKRIVNING, APRIL 2016
Denna dag, den 9:e april landade vi i regn i Nice efter påskförlustelser i Stockholm. Som vanligt var ljuvligt att vara med vänner och familj i Stockholm och härligt att vara åter i Provence. När vi närmade oss vårt Provence upphörde regnet och solen sken rart på terrassen när lördagsdrinken intogs.
En blomsterexplosion tog emot oss. Det gröna gräset är ju alltid hos oss, ibland frostnupet på morgonen men alltid grönt på dagen. När vi lämnade Stockholm hade gräset på Gärdet så smått börjat grönska –de bruna toner var ifyllda av grönt här och där! Men vilken blomsterprakt vi möttes av här!!
Körsbärsblom, blåregn,syrener, ginst i flera varianter, cistrosor, timjan vid bergssluttningarna och massor med veijde vid vägkanterna och säker mycket mera.
Ryggakuten lyckades inte fullt ut bota min ischiasliknande historia. Det är smärtsamt att gå med hugg i var steg, så promenaderna med franska damer kommer nog att få vänta ett tag. Det var i alla fall roligt att i Sverige se, att kamraten Puckie långsamt återhämtar sig från diskbråcket och kan bitvis röra sig utan rullator. Detta kunde konstateras på hennes kalas!
10.4 - Idel solsken. Inköp på söndagsmarknaden i Bras. OCH vår odlare längs ån, Ms Ambar, sålde jordgubbar från sitt eget land för andra dagen. Stora Supergoda Lycka. Morgonpromenaden lyckades, och besöket vid ”sommarstugan” (den gamla nedfallna cabanonen 500 meter från vårt hem) gav en bukett Iris , en bukett syrener och en liten bukett margueriter. Rosenkvitten blommade i januari men också nu. Utmärkt buske! Rygg och knä gillar stående, så det blev att försöka fixa till lite tryck, vara i ateljén förbättra lite till Jubileumsutställningen i maj!
11.4 – en solig måndagsmorgon, Björn for till golfen i korta byxor. Rosy, Lilou och jag tog vår morgonpromenad längs ån, kroppen är lite bättre i värmen. Colette kommer inte ur sina ångestattacker, sover inte, kommer inte till promenad. Morgonens plockade bukett består av smörblommor, rödklöver och hundloka.
Vara nära Rosy, käraste grannen 65 år, bjuder på ovanligheter. Rosy är livig , mycket sportig trots en reumatisk, dock välbehandlad sjukdom, ständig påhittig och positiv. Hon skulle vattna våra terrassblommor under Stockholmsvistelsen. Hon har sedan länge en terrassnyckel till oss. Den hittade hon inte. Blommorna led av törst. Hon ringde efter Colette, som ska se till henne, om hon ramlar. Rosys plan är att hoppa över grinden. Colette får räcka henne vattenkannan. Detta äventyr genomförs lyckligen tre gånger under vår frånvaro. När Natalie, vår andra granne var här igår för att ta emot den populära gåvan - en svensk ost, pratade hon mycket om Mde Mazzanti och terrassnycklar, men jag lyckades inte riktigt förstå budskapet. Nu förstår jag hennes intensitet i pratet om Mde Mazzanti. När Colette ringde, berättade hon också om äventyret. Colettes tillägg var, att den nyinflyttade grannen kommit ned och förhört sig om vad som pågick.
14.4 – vår 51:a förlovningsdag inföll i solsken. Björn åkte till Rivieramästerskapet i boule och kom hem, med seger i Svedbergspokalen och en flaska Chateau Neuf de Pape. Jag vävde med VD (vävdamerna) hos Gudrun ute i solens sken, kaffe intogs vid den blommande trädpionen. Konstrundemötet på måndag bjuder på problem, feltryck på broschyren och få anmälda deltagare till Rivieraklubbens lunch.
MEN imorgon mot Italien. Vi plockar upp Eva och Per på Nice flygplats
Det är fler som flyger. Tornseglarna kom till oss i Bras den 12.4. Vi brukar räkna med den 14.4. Tornseglare är här, då är våren här med alla träd i vackraste skiraste gröna negligé. Vårens skönhet med all blomning är mer än betagande.
21.4 en mulen med en morgonpromenad med Rosy, efter en vecka med idel solsken under med Per och Evas veckovisitvisit. Rosy och jag gjorde stora blomsterplockningsrundan, under sydnäktergalens sång. Vi var lika förtjusta båda över allt vi hittade - prästkragar, allium, smällglim lucern, lin och rödklöver. En riktig midsommarbukett. På vinfältet, med de urgamla vinstockarna, som var och en är en skulptur, hade dessa gamla underverk börjat få sina gröna tofsar, gamla vinstockar med nygrön tofs är en av mina favoritsyner.
Dagen forstsatte med besök hos konstnären, Artnordique-medlemmen Hans Janstad för att hämta hans tavlor till vår Jubileumsutställning. Det var vårt första besök hos dem i Carcès, som ju är en stad vi gillar. Vi brukar gå på marknaden där. Vi har även lärt av Hans, att man kan köpa ostron direkt från fiskbilen i denna rara stad. Ostronen bärs sedan öppnade på isade fat fram till kaféet, där lämplig dryck beställs.
Janstads hade ett härligt litet välrenoverat 1700-talsbyhus nära ån. Tre våningar, en med kök och entré, nästa våning med en härlig salong och på tredje våningen fanns sovrum med bad. Ett härligt charmigt fritidsboende för två. De har försökt att sälja under två års tid men det har ej lyckats till Hans förtjusning och hustruns förtvivlan. Annars är det ju attraktivt att köpa och bo i här i hjärtat av Provence vindistrikt. Brad Pitt med fru köpte och bosatte sig på vinslottet Miraval. Kamraten George Cloney köpte ett näraliggande vinslott. Hans berättade om det senaste – i Bras lär Sean Connery köpt en bostad.
23.4 I denna natts vakna vargtimme hördes dvärguvens enstaviga HO. Mistralen är här, sol, men inomhusväder. Akvarellerna med mandelblom avslutade, en hamnade i ram för placering i akvarellgruppen i badrummet! Akvarellen med halsbandsparakiten, den vilda papegoja, som lever här, hamnade också under glas. Nu i blåregnens tid blir det kanske till att försöka gestalta blåregn i akvarell.
I
Stockholm är det bilproblem,. Det har visat sig att vår fina gamla
Subaro inte har ett liv i sig. Vid städning av garaget skulle goda
grannen Cecilia flytta den, men ack nej, stendöd som den var blev den
kvar!
Lägesbeskrivning, mars 2016 – BESSIONS
Fredagen den 18 mars i strålande solsken gjorde jag och Rosy en bilutflykt för att medelst bil nå toppen på stora Bessions. Les Bessions är två vulkanlikande bergstoppar nära varandra , inte så höga c:a 800 meter. De kan ses från många håll häromkring, liksom de mer imponerade St Victoire, (Cezannes berg) och St. Baume. Från stora Bessions kan både snöklädda alper och ön Porquerol ses i klart väder. Fina foton emotsågs och jag utrustade mig med Björns storkamera. Colette som f.n., inte är i psykisk toppform lämnade en vägbeskrivning på en väg hon kände väl, eftersom hon inte orkade följa med.
Snart nådde vi Pontevès utanför Barjols. Där fanns en skylt om Bessions. Rosy lämnade genast Colettes vägbeskrivning och rattade in mot byn. Min uppmaning om ”patience”, gjorde inget intryck. Det blev mycket fråga, åka hit, åka dit och slutligen fann vi en grusväg i mycket dåligt skick som skulle leda till målet -toppen på Bessions. Dess förr innan hade vi varit på kyrkogården, som bjöd på en vacker utsikt mot alpernas snöklädda toppar och kameran hade kommit till pass. Vägen slutade vid en olivodling och en möjlig parkeringsplats. Därefter gällde apostlahästarna. Jag vägrade och Rosy accepterade mitt nej. Hon skulle nog ringa Maud och de fick rekognosera och se om det eventuellt var något för mig. Vid kanten fanns massor av violer små. Ätliga sådana, som jag plockade för morgondagens lunchgäster. Givetvis fanns det massor av vilda orkidéer under olivträden. Foton togs.
Vi
återkom till byn, drack kaffe tittade på slottet och gick i de
pittoreska gränderna. För sitt inre såg Rosy medeltida liv. Vid kaféet
fick Rosy kontakt med en ny vägbeskrivare av entusiastiskt slag. Vi
hade ju varit vid lilla Bession, inte alls det stora som var målet. Nya
försök. Nya vägbeskrivningar som lämnas därhän. Många fick frågor och
till sist erhöll vi det rätta svaret. Vi åkte på en hyggligt bred väg,
där det gick att mötas. Med lätthet nådde vi toppen och skådade ut över
ett dis i dalen. Bra att vi fotat alperna i Pontevès för där var det
utan dis! Med tillfredställelse konstaterade Rosy att nu kunde vi hitta
vägen. Vi skulle återvända, när det mistralen blåste för då kunde vi ta
underbara foton och se medelhavet liksom alperna. På väg nedför ringde
min telefon, Björn började bli sugen på fredagsdrinken. Jag kom hem vid
19-tiden och då stod maten på bordet. Härligt! Det är vägen som är
viktig inte målet!
Blomning i Provence
Provence dikeskanter –en mindre botanisk trädgård
Inger - en botaniskt intresserad textilkonstnär boende i Provence gläds
När jag berättade om dikeskanternas vårblomning i vår del av Provence för en svensk väninna sades det träffande : ”Det verkar som du bor i en botanisk trädgård!”. Så lätt, det var att hålla med! Här växer i dikeskanterna, det som jag önskat skulle utgöra en stor prakt i vår dåvarande perennrabatt på vår Mälarö, Munsö.
När jag i Järna för många år sedan såg en trollhassel blomma i tidig vår vid en stugknut, så visste jag, att om en sådan växte i vår trädgård, skulle den vara till stor glädje. När de små gula ulliga bollarna kommer ut på bar kvist, är det ett säkert vårtecken. De är dessutom mycket vackrare, än den vanliga vilda blommande sälgen med sina ”videkissar”. För mina franska promenad väninnor har jag dock utifrån min svenska upplevelse, lyft fram videns skönhet och kallat den ”den svenska mimosan”. Kvinnorna har sett lite tvivlande ut och skämtar numera om detta, när vi i mars passerar trädet med den gulgröna blomningen. I mars syns mycket av trollhasselns blomning längs småvägarna i Provence. När det skulle planteras en trollhassel på Munsö, kunde också en röd variant av blomning väljas. Det visade sig dock svårt nog med tillväxt och överlevnad för den vanliga gula.
Vilda
orkidéer, i synnerhet Jungfru Marie Nycklar, finns i mängd i våtmarkerna
t.ex. i vårt kära Hälsingland, i Stockholms vackra skärgård – i juli. I
Provence i slutet av februari sväller knopparna rejält på den stora
vilda orkidén, johannesnyckar. Den går ut i full blom i mars och är
mycket vanlig. Sen följer olika arter av orkidéernas blomningen -
slag i slag. De kommer, som ett pärlband allt eftersom våren
fortskrider – stornycklar, salepsrot, flugblomster, rödsyssla,
svärdsyssla och även den mindre vackra nästroten, samt så många fler.
Tidigt kläs bergsluttningarna i vår trakt med den ljust himmelsblå rosmarinens blommor. Detta under inträffar ibland så tidigt som i januari. Sent på våren kläs bergsluttningarna, framför allt där det brunnit med cistrosen, i olika färgvarianter. Samtidigt med denna blomning i slutet av maj, kan vi passera stora bestånd av gullginst och insupa all dess sköna vaniljdoft.
På en tidig vårlig vandring uppför Bras berg eller uppför St.Baume till Maria Magdalenas grotta, kan, när berget bestigits en bit, vilda små violetta krokusar titta uppmuntrande på vandraren, som får ny energi.
Under min
intensiva växtfärgningsperiod försökte jag, mindre framgångsrikt bli
storodlare av vejde, som ger garnet en blå färg under vissa
förutsättningar. En förutsättning, är tillgång till ruttnande urin från
kossa. Då jag inte hade detta, gjorde det inte något, att tillväxten av
min egenhändigt sådda vejde var blygsam. I boken ” Damen med enhörningen
” av Tracy Chevalier görs en beskrivning av gobelängväveri och
växtfärgning i 1600-talets Holland. Sättet att få blå färg vid den
tidpunkten var just vejde. Doften, av någon vars yrke var att färga
blått med vejde, var synnerligen oangenäm. Detta innebar många följder
för relationer och giftermål. I Provence i månadsskiftet april/ maj
står vejden gul, högväxt och ståtlig längs vägkanterna. Den är lik den
svenska ”slåttergubben”, som brukar växa tillsammans med hundloka. I
juni är blomningen över och fröhusen bruna.
Provence
karaktärsväxt framför alla är – vallmon. Ängarna kan bli alldeles röda
av vallmo. Blomningen börjar blygsamt i april för att köra för fullt i
maj. Vissa former av oändlig förtrollande skönhet saknar ord. Tänk – ett
möte med äng röd av vallmo!! I slutet av månaden växer gräset ikapp
och förtrollningen avtar. När en av mina fria bildvävar säljs, så finns,
på det valda motivet oftast en vallmoäng!
Iris är den andra karaktärsväxten. Den finns i många färger och storlekar med en lång blomningstid. Tidigast är de lågväxande mattbildande irisarna i nyanser av gult, blått, violett och brunt. De finns från slutet av mars till månadsskiftet april - maj. Femhundra meter från oss i byn finns en övergiven ”cabanon”, en liten ruin på en vacker tomt. Under iris och syrentid kan vi med lätthet pryda hemmet med stora fång, när vi besökt detta ”vårt” fritidshus!
Den
tredje karaktärsväxten är – lagerolvon. Den är inte så hänförande men en
bra och rejäl buske! Vintergrön, finns i mängd vild och i trädgårdar,
verkar tåla allt. Den blommar tidigt med skyar av vita blommor och får
metalliskt blå bär till hösten. Den har något att bjuda på året om!
När blåregnet börjar blomma finns den i många trädgårdar, hänger över murar ,tittar på förbipasseranden, Denna klättrande syrenfärgade, gullregnsliknande växt gör alla förundrade. Den släpper sina blommor, marken under blir blå, men det räcker ändå till en paradisisk blomning av rikligaste ljuvligaste slag!
En äng med små rosa vilda gladiolus är blir ett fint möte i slutet av maj.
”Valirianne”, valiriana, vänderot. Det fransmännen här benämner ”valirianne” har det svenska namnet stor pipört. Blomningen börjar i maj, för att fortgå i omgångar till slutet av hösten. Inte heller den stora pipörten ville slå rot ordentligt i perennrabatten på Munsö. Här bjuder den genröst på långvarig glädje. Den trivs vid murar, i dikeskanter, i små skrevor, ja, överallt, där det verkar otrivsamt att växa. Släktingen, vänderoten, medicinalväxten med lugnade och sövande funktion, trivs vild i Sverige, ofta sedd i norra Sverige på fuktig mark. Den har en karaktäristisk doft, liknar pipörten men är högre och mycket ljusare rosa! Den trivdes hos min farmor i Skelleftehamn, så jag tycker om doften.
Flergrenat
kungsljus väcker också svenska minnen, minnen från Gotland där ett 15
kvadratmeter stort bestånd stod i hela sin 1,5 meter höga blomprakt.
Också denna växt försökte inplanteras på Munsö –förgäves, men nu
avnjuts denna konung i maj ute på vildängarna här hos oss.
Så mycket mer det finns, men det är ont om blåsippor. Dessa växter i Mälardalen och på Gotland i så stora bestånd att marken färgas blå i solskenet. Här är de är större och står ofta mer solitärt! Det är de små violerna i mars som färgar marken blå, liksom veronikan. I mars plockas pärlhyacinter längs dikeskanten och hamnar i vas inomhus. De står länge!
Lika sällsynt som blåsippa är tussilago. Några enstaka har kommit hem till oss, påmint oss om Sverigetider, när de stått på bordet i en äggkopp. Det gamla svenska namnet är hästhovsört. Här finns namnet ”pas-d´ane”, d.v.s. åsnesteg. Latinska namn gör insteg i det svenska vardagsspråket. Ingen kallar längre petunia för fladderhatt!
Efter vår följer sommartorka och sen kommer hösten, som är den lilla våren, när många av örterna börjar om igen. Tusenskönan, bellisen som under våren fått en äng att likna en vitsippeäng (nästan) gör samma prestation när september kommer. Tidlösan, den nakna jungfrun, visar sig i september från sina vackraste sida. Under våren skjuter den upp blad som små spjut, för att sedan till hösten ha sina nakna krokusliknade syrenfärgade blomkalkar i dikeskanterna.
Inger Utholm, Bras
Aix-de-Provence en septembertorsdag
En fin utställning och en dålig resto
På torsdagarna öppnar utställningen ”LE GRAND ATELIER DU MIDI” på musée Granet klockan 12, så det blev till att börja med lunch.
”LES DEUX GARSONS” är ju en berömd restaurang öppnad i slutet av 1700-talet av just två kypare. Där satt Cezanne i timmar tillsammans med klasskamraten Zola. ”Borde nog prövas” sade mannen och jag till varandra. Endast manliga kypare ilar omkring i vit skjortor och svarta västar bland borden med de vita linnedukarna. Det var nästan fullt på restaurangen som har ett fint läge på härliga Cour MIrabeau.
För helt vanlig mat, fast en miniportion av anklevern och lite dyrare, vill man inte vänta hur länge som helst. Kyparna ilar och har ingen tid för något litet ord eller nästan inte heller för ögonkontakt. De sliter, första delen av beställningen görs efter 20 minuter, men vi anar oråd, både original och kopia av beställningen ligger på vårt bord. Nästa kypare hämtar originalet efter 10 minuter, så då hoppas vi att det når köksregionen. Det gjorde det, för efter en halvtimme hade vi vår minimala förrätt med gräsliga och torra rostade brödskivor nått vårt bord. Vi hade ju väntat länge, hungern ytterst påtaglig, så rätten var snabbt avklarad. Med lite i magen kunde vi ägna lite uppmärksamhet till andra gäster. Så få fransmän där var! Det var en äldre ensam dam, som gav intryck av att vara av den förmögna sorten och som kanske regelbundet åt lunch på denna restaurang. Där satt studentskan bjuden på lunch av en äldre släkting(?). Sen hörde vi mycket tyska, lite engelska och såg bläddrandet i turistböcker. En halvtimme till och vi hade vår högts ordinära lax med ris färgat av gurkmeja inte saffran, framför oss. ”Hoppas de har de tid att ta betalt, något kaffe tar vi inte här!” sa vi till varandra och var helt överens. Endast en kvarts väntan på att få betala!!
Det måste väl vara detta som brukar benämnas turistfälla?!!
Väntan präglade också inköpet av biljetter till utställningen på det särskilda biljettkontoret som musée Granet brukar öppna vid stora evenemang. Biljettkontoret var utrustat med tre kassor och en var öppen så här vid lunchtid. Den som väntar på något gott, kan vänta och våra förväntningar på utställningen var höga. Inköpet tog tre kvart men togs av oss nästan med jämmod. Dock – det kanske inte gjorde oss mer tålmodiga på restaurangbesöket som följde.
Utställningen har två delar, en visas i Aix och en i Marseille. Redan i januari när Marseille blev kulturhuvudstad, var samarbetet mellan de två städerna tydliga. När Aix besöktes i början av året hade alla platanerna på Cour MIrabeau fått ”röda hund”. Det var konstnärligt inklädda i rödvita omslag!
I Aix heter utställnigen ”DE CEZANNE Á MATISSE” och i Marseille ”DE VAN GOGH Á BONNARD”. I Marseille visas den på MUSÉE DES BEAUX ARTS PALAIS LONGCHAMP. Utställningarna öppnade 13:e juni och pågår till 13:e oktober.
Tycker man den konst som föddes i Sydfrankrike i slutet på 1800-talet och levde långt in på 1900-talet så får man verkligen valuta för pengarna. I Aix visas förstås Aix-sonen Cezanne och så många fler. Maillol, Manguin, Renoir, Monet, Guillaumin, Picabia,Matisse, Derain, Lhote, Braque, Dufy, Herbin, Marquet, Miro, Dali och Picasso för att nämna de flesta. Inköp av katalogen för 39 euro innebär en möjlighet ett ”efternjuta”.
Utställningen har många, många besökare vilket innebär att upplevelsen naggas lite i kanten. Utställningen har organiserats efter olika teman och först möter man de badande i version av Maillol, Cezanne, Renoir och Manguin. Målningen av Manguin skilde sig från övrigas, genom att hos honom hade kubismen gjort ett intåg. D
