2019 års KonstRunda i Provence, den trettonde i ordningen äger rum den sista helgen i september, den 28:e och 29.e september, klockan 11 – 17.

Det blir utställningar på fem platser, Rougiers, Bras, St.Antonin du Var, Ampfoux och Roquebrunes-sur –Argens.

Hos mig hemma i Bras är hela huset öppet för besökarna. Jag visar nya tryck på handgjort papper med handkolorering, nya bildvävar . Det finns praktiska ting som påslakan med vallmotryck, kuddar, kassar och T-shirts, och små akvarellkort. Ann-Sofie Englessons vackra akvareller finns också de, liksom förra året. Handblåst glas av Ebba von Wachenfeldt kan avnjutas och inhandlas.

Nytt för i år är att Munskänkarna Provence rekommendera vingårdar som ligger nära utställningsplatserna. Om man åker N7 via Tourve från Rougiers mot St. Maximim hittar man skylten till Chateau LaFoux, som är en av våra favoritvingårdar. Sen ligger ju Bras bara 10 minuter längre bort. Från Bras, vi infarten till  LeVal ligger Vignerons de Correns, som har sin fantastiska väggmålning och bra viner i alla prisklasser.

All information om Konstrundan och vingårdar finns på

 www.artnordique.eu

Varmt välkomna till ArtNordique och Vin

Inger

IMG_20190613_115055_resized_20190626_112704842jpg



2018 KonstRunda, ägde rum den 6-7 oktober. 

I Bras är hela huset och ateljé öppet för besökare. Årets gäst är synnerligen välkommen. Konstnären Ann-Sofie Englesson kommer till Provence från sina kurser på Gotland och i Kroatien med sina finstämda akvareller. Dessutom kommer hennes bok - "Målartid och måltider under alla årstider" att finnas till försäljning.

Efter utställningen den 9:e - 12:e oktober, har Ann-Sofie en akvarellkurs för intresserade i Bras, där hon visar många av sina tekniker. Anmälan till detta sker via mail till Inger! För ytterligare information, kontakta mig. Priset för fyra heldagar är €200.

 artnordiquetshirttryckjpg

Hela huset var då öppet för besökarna. Konsten fanns i ateljén, på terrassen och i vårt stora vardagsrum.

Vårt 1700-talshus ligger i Bras gamla trappgränder, på Rue Professeur Roux

 Inger

(Tel: 0033(0)494 78 81 79)


KONSTRUNDAN i Provence bjuder varje år på något nytt. Platserna varierar och nya utställare visar nya verk varje år. På Konstrundan möter man förutom konst och konstnärer också Provence vackra småbyar och natur. Vädret är ofta varmt och vackert i september/oktober, men inte medelhavshett. Det är inte ovanligt att ett gäng från Sverige tar "lillsemester" och beser Konstrundan. Så gjorde Astrid med vänner och skriver bl.a. så här:

"Konstrunda i Provence",

Circuit des ARTistes Nordiques en Provence verte, blev för oss, tre svenska damer, en möjlighet att bekanta oss med Provence under några dagar.
Vi fascinerades av olivodlingarna, av de i höstfärger brinnande vinfälten, de karaktäristiska cypresserna som likt vakttorn sträcker sig mot himlen och de hopträngda byarna och småstäderna som syns på långt håll på kullar och sluttningar.
 
Det vimlar av konstnärer, ateljéer och konsthandlare. I Barjols där vi bodde kunde turistbroschyrerna berätta att det fanns hela 30 konstateljéer. Marknaderna är också fulla av hantverkare. Getosten är handgjord, entreprenörer säljer sina egna klädkollektioner, smyckena är skapade ett och ett.
 
Första dagen blev vi bjudna på ”Sallade niçoise” hemma hos Inger Utholm. Vid det stora bordet i salongen var vi hela åtta svenska kvinnor vid samtalet kring Ingers bok 'Besvärliga flickor'. Alla blev engagerade till livfullt utbyte efter hennes varma berättande om flickorna.
 
Lördag och söndag åkte vi runt med kartan i högsta hugg och tittade på ett variationsrikt utbud av konst. Konstnärerna presenterade och sålde under glada och trevliga former. Vi lät oss villigt lockas med – även till inköp.
 
Konstrundan upprepas i september/oktober varje år. Vi rekommenderar resan å det varmaste".
 
- Astrid Ståhlberg
IMG_20181006_112231jpg
IMG_20181006_111702jpg
IMG_20181006_111639jpg

Konstrunda den 6:e och 7:e oktober 2018, utsiktsplats Bras

 Den 12:e konstrundan har passerat med god försäljning

Numera går hemmets omorganisation inför KonstRunde-utställningen hemma hos oss på rutin. Vävarna är ju alltid på plats i lilla biblioteket. Vardagsrummet matbord förflyttas, så att mattan förskonas, när alla, nästan, vill hitta sig ett akvarellkort á fem euro. Jag har ju gjort många under det gångna året. Den senaste väven, är även den sittande på vardagsrumsbordet. Resultatet av det senaste årets vävande synliggörs bättre så. Tyvärr brukar den bli kvar hos sin ägarinna i Bras. Terrassen görs om med fler sittplatser och på terrassbordet finns ”billiga lådan” - allt á 10 euro. Lilla bordet bärs ned från andra våningen och blir ett bra kaffe eller drinkbord. Detta sker kvällen innan utställningen.

 Flera dagar tidigare har det stora jobbet gjorts- att förvanda en silkscreen/tryckateljé till en charmig utställningslokal med endast smärre rester av årets tryckande. I ateljén finns alla kassar med olika motiv, stora ramade silkscreentryck och bonader. Där har den bästa gästen, Anne-Sofie Englesson, en vägg för sina smärre akvareller á 20 eller 40 euro. De större akvarellerna tog plats i varsdagrummets bokhylla och spiselhylla.

PR-jobbet var också avklarat under den gångna tvåveckorsperioden. Mycket lyckosamt hade en artikel av mig, rättad av min franska lärare, tagits in i tidningen alla läser - Var Matin. Flera Brasbor hade läst denna och kommenterat till mig.

Lördagmorgon, 6:e oktober öppning kl 10. Konstnärinnornas makar har varit runt på stan och skyltat. Allt är klart och stora stiltjen brukar bryta ut, varför herrarna, de hängivna assistenterna till konstnärinnorna, tar en biltur för fotografering av den nyaste utställningen. Louise Lindelöf Nilsson ställde för första gången ut med oss i Roqbrunnes sur Argens . Hon måste förstås ses och berättas om.

Stiltjen varande inte så länge, för ”Långa Damen”, min samtalskompis i väntrummet hos sjukgymnasten kom, konstaterade att den kasse hon tidigare köpt var hon mycket nöjd med. Hon behövde inte några fler. I lugnet satte sig Anne-Sofie nere i gränden och målade. Vännen Christa, som ville se Anne-Sofies utställning bland de första och vara först att välja bland verken stannade till hos Anne-Sofie. Det gjorde också ett ungt par. Då agerade Christa inkastare, sade på bästa franska att en utställning pågick. De kom till ateljén tittade och sa ” vi tar den”, fast på franska. ”Den” var ett stort silkscreentryck. Sen gick de vidare i utställningen och sa ”vi tar dom” - var sitt handtryckt T-shirt med ryggtavla. När de sen på söndagskvällen hämtade sitt stora tryck strålade de unga tu av lycka. Sådana upplevelser kan tänkas på när självförtroendet ligger lågt.

 Franska besök fortsatte. Grannarna i huset uppenbarade sig med jätteblomsterkvast. Det var ett TACK för det fått använda vår takterrass för lagning av parabolen. Kasse och akvarell inköptes. Så var allt igång. Besökare kom och gick handlade stort och smått eller nöjde sig med att berömma utställning, initiativ och ”lokalen”.  

Tidigt på lördagsförmiddagen ringde klockan försiktigt utanför ateljén. Två grannflickor, 7 och 5 år frågade om det var ”Gratuit”. Visst, att titta är gratis. För barn har jag en korg med tryck som de får välja av - gratis. Dessa två flickor försedde sig med tre tryck. När jag påpekade att de bara var två, så var det inte alls så. De hade en lillasyster hemma!

Söndag kunde vi ha haft bättre väder, moln med duggregn av och till, som så ofta på konstrundan. Denna morgon började också med ett franskt besök. När jag tittade ut på terrassen stod en absolut äldre herre där med tillhörande dam. De hade ett förvånat uttryck efter att ha tittat i ”billiga lådan”. Där fanns en monterad bild med vandrande vårkvinnor som jag tänkt för kamrat Puckies gäststuga, men som maken rynkat på näsan åt. Därför befanns sig denna relativt välgjorda bild i lådan för 10 euro. Paret slog omedelbart till, mycket nöjda och ville återkomma även nästa år.

Till söndagen hade vi för fjorton svenskars räkning beställt bord på vår lilla bykrog -La Petite Maison. De kom förstås till oss, före lunch och efter lunch. En svensk man ville gärna ha en av Anne-Sofies större akvareller, skulle fundera över lunch, återkom, men då var akvarellen redan hos andra.

 Trötta på söndagskvällen var vi, Anne-Sofie och jag - slut som artister - men nöjda. Anne-Sofie hade sålt över förväntan och även jag, som sålt två stora silkscreentryck förutom kassar ,T-shirts och akvarellkort. Jag är särskilt stolt över att ha sålt ”Amazondans”, ett tryck i lager på lager på glesväv. Jag tycker själv att det är ett av mina bästa verk!

Måndag - vilodag, nästan. Tisdag börjar Anne-Sofies akvarellkurs. Då blir vi elva kvinnor hemma hos oss som målar under Ann-Sofies ledning. Ny om-möblering för målade kvinnor ska göras. Vi blir elva kvinnor i vårt vardagsrum under fyra dagar.

Inger Utholm



                               DSC01875JPGDSC01877JPG

 

Lägesrapport från Konstrundan 2017 -utsiktsplats Bras


Den 7:e och 8:e oktober var det detta år Nordisk Konstrunda i Provence - för mig årets konsthändelse. Fliten har då gällt i ateljén, beställda vallmolakan skulle vara klara i tid liksom bilder, kassar, kuddar också ska finnas tillgängliga. Vävarna fanns ju på plats sedan länge. Medutställarna, J-P Saracco med sina akvareller och Gunwor Brinck med  handgjorda väskor, bidrog detta år  med variation på Bras-utställningen. Veckan inleds med friska tag i ateljén för att göra den representabel (någorlunda). Arbetslokal ska omvandlas till utställningslokal. Att tapetsera byn med info affischer är ett inledande måndagsjobb, affischer hamnar hos bagaren, grönsakshandlaren och hos  frissan. Grannkvinnan, som står på marknaden i St. Maximim, har fördelat 100 foldrar.  Massor med invitationer om vår konstrunda har utsänts i god tid. Den fina artikeln med all info i RiveraNytts september nummer på bästa plats nådde mer än 3000 svenska personer. Särskilda invitationer är dock alltid rätt, men tar tid!

Fredag eftermiddag - dags för Gunwor Brinck att göra ett konstfullt arrangemang av sina designade väskor och muffar. Dessa klädde in hela vårt trappräcke i vardagsrummet med väskor, hattar och glittriga skor. Det blev en sista prick över ”i”, när allt annat var klart. J-P Saraccos akvareller var på plats i ateljén hängandes i den nya cimaisen.

Lördag morgon inleddes med sedvanligt superstiltje, men si, redan vid 11.30 var huset fullt av besökare från Aix. Det var besökare från kulturföreningen GISEP, liksom från den svensk-franska kulturföreningen i Aix som kom. Dessa svenskfranska kulturföreningar medförde även franska besökare. Göran Wide, (f.d. ambassadör) tog god tid på sig för sitt besök, tittade noga och pratade länge om ett samarbete oss emellan. Efter lugna lunchtimmar fylldes huset totalt. Alla kom då, som inte trott att ett besök kunde göras före vernissagetiden klockan 15, trots att öppettider satts till 10 -18 utan ”interuption”. Besökarna hade efter lunchen på vår resto i Bras ”grötlunkat” runt i byn och vällde in kl.15.00. Små saker såldes, men den stora försäljningen lät vänta på sig.

Vi hade emellertid trevligt och det var en synnerligen trevlig stämning. Fransmän från byn kom 17.55 och hade bara positiva och intresserade kommentarer. Mamma med rara barn, som på sina promenader följt mina vedermödor att trycka färdig till utställningen, kom - flickan i sötaste klänning med klockkjol och lille gossen i något kostymliknade. Fem-åriga flickan hade gjort en fin teckning till mig. De tittade på allt, allvarsamt. Lillflickan var helt facinerad av Gunwors verk - ”för en prinsessa” sa hon. Sedan valde de noggrant ur korgen med gratistryck för barn.

Söndagens besökare imponerade. De hade åkt från Nice, La Napoule och.  Menton. Många sa att de flera år funderat på att åka, men i år passade oktobertidpunkten. Den koncentrerade rundan med en riktig rundtur med bara fyra stopp och ändå tretton konstnärers verk, uppskattades. RiveraNytts artikel kan ha varit en inspirationskälla för besöken från kusten. För mig hände det nu saker. Tänka sig - både ett par handtryckta vallmolakan och en väv fick nya hem. Små saker fortsatte att sälja. J-P Saraccos affischer gick. Till sist en lite större sak, ett av J-P:s giclétryck.

Denna 11:e konstrunda tog emot ett 90-tal positiva besökare i Bras. I Rougiers med sex utställande konstnärer och musikunderhållning var besökarna än fler. Till Les Arcs och St.Antonin hittade ett 60-tal besökare. På alla utställningsplatser lockades det till inköp av prisvärd konst.

 

RiveraNytts artikel verkar ha haft en positiv inverkan på att locka Nice-folket , tror jag. Koncentrerad runda har varit uppskattad.  Många foldrar kvar - 1000 ex räcker till nästa år. Inger



Konstrundan 2016 – utsiktsplats Bras

  

Idel solsken under vårt 10-årsjubileum

Det var en tidig konstrunda detta år,  den ägde rum redan den 24:e och 25:e september, mot vanligtvis i månadsskiftet september /oktober. Men efter förra årets katastrofväder ville vi ha vackert väder och det fick vi! Men trots detta fick flera utställare lite färre besökare än vanligt. Vår Konstrunda  låg i tidigaste laget, många semestrade på andra platser än i vackra Provence. Vi vill ju ha både vackert väder och massor av besök!

I Bras tog vi emot ett 50-tal besök som uppskattade konsten , vårt 1700-tals-hus och vår provencalska by.

Massor av besök var det på fredagskvällens vernissage i Rougiers. Samlingsutställningen där uppskattades till musik, vin och svenskt  tilltugg. De medeltidsklädda musikanterna gjorde succé med sina gamla provencalska sånger. Succé hos maken Björn och mig gjorde det överraskande besöket från grannar på Gärdet. Tänk vad ett möte i hissen kan leda till! Våra grannar, och min f.d. arbetskamrat, Marianne med make Göran lät sig inspireras till ett besök i Provence utifrån samtalet i hissen. De hade förstås också  en baktanke – kanske ett ”maison secundaire” finns i krokarna. Föredömligt!

Gästutställare Lars Broström, kom med sambo, Lotta, på fredagen och  med många fina akvareller. Tre fick nya hem.

lb2jpg 

Lars Broström

 

Mina vallmolakan väckte intresse, men eftertanke krävs om handtryckta lakan ska köpas. Eftertanke krävs inte om handtryckt kasse eller handgjort kort skall köpas. Då gör den intresserade köparen rätt i att komma i god tid, medan urvalet är stort. Alla ting är olika, så är det ju med handtrycket - liknande med ej lika!  Det lilla lagret krymper raskt när förtjusningen är så stor, att tre kassar inhandlas omedelbart av en besökare.

 

silkscreentryck4jpg

Utholm på samlingsutställningen

 

Colomba, Brasbo, som en gång ordnade en sommarutställning i Chapelle de Templier i Bras med bl.a. mig som medverkande, kom försent för att inhandla sin glada –ankkasse. Hon handlar en eller flera varje år. Hela familjen bör ha en sådan - det är hennes uppfattning! Det löste sig, jag hade en stycken otryckt kasse i den kvalitet hon önskade, så det vara bara att trycka en till på måndagen! Colomba anser att mina dansade amazoner är stor konst , den riktiga ”Utholm”. Jag kunde ta fram tryckta amzoner ur garderoben och Colomba njöt mer av detta dubbeltryck, än de andra besökarna. Vi är i alla fall två, som intensivt gillar dessa dansande figurer som trycks i lager på lager för att uppnå livighet och rörelse. Många tyckte om fredsduvor med lite japansk look, men de flög inte iväg. En väv, som för mig är hela Provence med blånade berg, vallmo, cabanon och sol –”Solen bor i Provence”, lämnade vårt hem. Jag tror att både köpare och väv kommer att trivas tillsammans. Trycket ”Vårkvinnor i blått och vitt” fick transport till Stockholm.  


Svenska besökare kom och franska kom också, liksom Sola Brit, en norsk kvinna som gärna ställer ut med oss nästa år. Hon utövade många konstarter, så  lovande nyheter finns det även år 2017.

 Inger

 Den nionde konstrundan överlevde lyckligt ovädret

Under Konstrundan bjöds förstås på det goda Provencevinet  men det var också  vatten – vatten uppifrån himlen men också som en symbolisk kalldusch för några av utställarna, som inte fick så många besök , som de hoppats på. En regnprognos som förutsäger många millimeter regn och som visar sig stämma fast med ännu fler millimeter får många kloka människor att avstå från bilturer på småvägar i Provence. Lördagens regn avskräckte dock inte besökarna till Seillons och Pensionat ”Bonjour Provence ” där både skandinavisk buffé och Dick Thellmarks konst fanns och uppskattades.

Den första besvikelsen över vädret övergick i tacksamhet för oss alla på söndagsmorgonen, när vi förstod hur illa drabbad vissa delar av kusten var -översvämningar och dödsfall. Uppe i Provence fick  vi kraftigt regn, men alla  ateljéer hade besök och många konstverk fick nya hem.

Hans Janstad som ställt ut i naturen vid sin cabanon i Carcès varje år sedan start, hade detta år bestämt sig för att ta en paus. Med regnet som vräkte ned, var det onekligen rätt tidpunkt för paus och dessutom så ställde ju hans kamrat från Konstrundan i Skåne ut - Dick Thellmark.

Konstnärerna på samlingsutställningen i Rougiers hade mycket att göra med att ta emot  170 besökare. De  ville alla se samlingsutställningen och för första gången också  möta en silversmed i Konstrundan. Bo Lenander visade sina smycken och många kvinnor gick glada därifrån. Georges Bordier ställde även han för första gången ut  där. Han har många strängar på sin lyra - grafik, oljor och teckningar fick nya ägare..

Undertecknad har en leverantör i Stockholm för silkscreenverktyg , Fred   på Svenska Handtryck .I flera år  har det skojats om vikten att göra en Provenceresa och bese Konstrundan och njuta av oktobervärme och sol. I år slog Fred och hans fru till! Det blev inte riktigt det fina höstväder som utlovats. Paret  lät sig inte avskräckas och besökte även det nordligaste liggande  mycket vackra Tourtour. Där blev det kaffe och samtal hos Toufik och Bozena Sounni.

Helt nytt för i år var ju utställningsplatsen i Les Arcs. Inger Klintstam öppnade sitt hem tillsammans med gästutställaren Barbro Hallèn. De var båda imponerade och glada över alla besökare som hittade dit.

Den helsida om Konstrundan , som gjorts i  Rivieranytt ,bidrog till att många kände till evenemanget.  Man får inte allt här i världen, Konstrundan fick inte vackert höstväder, men trots väder vågade sig många ut på vägarna för få träffa och prata med de svenska konstnärerna och se deras konst.

Och det är roligt att prata konst och om vad konst är. Andy Warhol gjorde en utställning med Brillo –kartonger. De hamnade sedermera på Moderna Museet  under  Pontus Hulténs tid. Han upptäckte att det inte fanns tillräckligt många kartoner för installationen. Det införskaffades fler från den amerikanska tvättsvampsfabriken. Dessa räckte inte heller till. Då beställdes det ytterligare  kartonger från en fabrik i Malmö. Hur skall dessa Brillo kartonger värderas? Några har Warhol hållit i, andra har  Pontus Hultén hållit  i och den tredje sorten har ingen välkänd person hållit i alls. Alla kartonger är lika. Detta problem löste inte Konstrundans konstnärer under den uppföljande lunchen. Men då bestämdes i alla fall att den 10:onde Konstrundan äger rum den sista helgen i september 2016  och att tioårsjubileet bör firas ordentlig på Villa Ingeborg i sköna maj.

Inger Utholm, ordf.

dsc015896jpg  dsc016027jpg

  



  dsc014538jpg    dsc014639jpg  dsc0149410jpgeld_och_vatten11jpg



 

untitled112png  
                                                                       
    

-"Mycket sol och lite regn under den 8:e konstrundan".

Den 8:e konstrundan i Provence ägde rum den första helgen i oktober 2014.

Rapport från utsiktspunkt Bras.

 Min vän och medutställare, Ann-Sofie Englesson anlände fullt utrustad med akvareller till Bras. Färden till Provence från Stockholm och utställning på Hornsgatspuckeln hade gått med bil. Därmed var det  inga problem för henne att medföra ett 100-tal akvareller. Roligt för mig att en konstnär som ställer ut i Stockholm också finns att ses i Bras under en weekend. Hon har dessutom tagit paus från sitt skrivande av ytterligare en bok ”Målartid och måltider - Om akvarell och mat i alla årstider.”

För min del var årets väv klar sedan ett par veckor. Mycket energi var nedlagdt på att få den rätta himmelsblå tonen på ramen. Motivet, vårt höga näraliggande berg, St.Baume ,var omgivet både av Vallmoäng och kvällshimmel. Det mesta är en process -både att väva på ett motiv under ett års tid, men också att ramen får den rätta färgen. Det fick den inte först! Katastrof! I det första färgvalet blev ramen mycket synlig och motivet försvann. Ett års vävande förlorat??! Men med nya tag lyckades färgen på ramen, motivet blev synligt och lättnaden tog plats i hjärtat!

På slutet, innan en  utställning ska vara klar, görs de små sakerna t.ex. kort med hattar och röda skor med höga klackar, lämpliga att använda när ”Hatten av” skall göras för något födelsedagsbarn eller någon annan lyckosam kvinna. Här nere görs ofta gesten åtföljt av ordet ”chapeau”.

Konstrundan öppnade på lördagen i solsken och vindstilla och avslutades traditionsenligt med åskans salut på söndagseftermiddagen med åtföljande skur.

Hos oss i Bras var en ateljévägg klädd med Ann-Sofies akvareller och de fanns också att beskåda på många ställen i vardagsrummet. På terrassen hängde många akvareller konstfullt på klädstrecket. Mina stora silkscreen tryck som ”Camargue, Camargue”, ”Amazonernas dans” och ”Fönster mot våren” var inhysta i ateljén tillsammans med väven ”Jackarandan blommar i Sydafrika”. Övriga vävar var på plats i lilla biblioteket.

Försäljning – Javisst, gjordes det, men mer skulle ha varit välkommet, som alltid. Försäljning får man inte nog av, men det är också rart med beröm och att människor tittar på konst och engagerar sig. Även huset får uppskattning. När huset känns lite överfullt är det bara att skicka upp folk på takterrassen för att titta på duvslaget, som finns gestaltat i väv eller för att bara fotografera utsikten över alla gamla tegeltak. Så även på den välbesökta söndagen var det luft i huset. Lördagen hade färre besökare men de kom i grupper, så när franska vännen och grannen Rosy tittade ut och såg alla svenskar, sköt hon upp sitt besök till den oftast lugna söndagsmorgonen. Michel Lai, förra årets gästutställare här i Bras kom med fru Colomba. Hon köper alltid någon kasse med glada ankor. Hon tycker att alla skall ha en sådan kasse i familjen. Dessutom formulerar  hon, att trycken med de dansande amazonerna, är en riktig ”Utholm”. Det stora Glada Ankor –trycket, som Colomba säkert skulle ha gillat hade passat på att flyga bort. Två dagars letande gav inte resultat.

När ateljén skulle tittas till under söndags eftermidagens åskskur stod en fransk grannfamilj och tittade in, men tordes inte gå in med våta skor. Jag kom i rätt ögonblick och fick en inblick i fransk skola och barnuppfostran. Familjens två gossar, åtta  och fem år tittade intresserat på konstverken och kommenterade dem. I åttaåringens klass hade  förra läsåret ägnats åt studier av Vasseily. Han kan ses på ett museum nära Aix. Klassen hade givetvis gjort ett besök där. Jag har sett skolklasser på museibesök. Små rara barn sitter i ring samtalar om konsten ,med sin fröken.

Så även lilla 5-åriga Benjamin hade kommentarer att göra till vår utställning. När sedan barnen skulle välja någon av mina provtryck, var de lyckliga, ivriga och visste vad de helst villa ha! Som sista besökare kom de upp till vardagsrum och Ann-Sofies akvareller. När hon såg barnens stora intresse gjorde hon två snabba akvareller – hönor och får. Två stycken gjordes på 15 minuter, medan pojkarna står som tända ljus, intresserade! När de får akvarellerna som gåva, utdelas kindpussar. I vårt vardagsrum fanns i detta ögonblick flera lyckliga människor – vi, föräldrarna och barnen.

Jag tror att det i fransk skola fortfarande finns en bildningstradition.

Konstrundan är uppskattad! I årets KonstRundas olika ateljéer blev c:a 850 besök gjorda. Uppe i pittoreska byn Tourtour kom fint besök. ”Åh, så vackra smycken ni gör. Arbetar ni också i guld och diamanter?”(på franska förstås). Samma lilla ateljé förmörkades av besökare, när fem kvinnor från ett basketlag gjorde sitt inträde. Deras väninna gifte sig i Tourtour. Det var ovanligt för vår grupps konstnär, Toufik, att ha fem damer med en längd av 1.90 samtidigt på besök!

- Inger Utholm